– Hes 2:8-3:4  Ps 119: 14,24,72,103,111,131 Matt 18:15-20 –

När Hesekiel kallades som profet fick han en bokrulle att äta. ”Du måste mätta din buk och fylla dina inälvor med den rulle som jag ger dig”. Profeten åt och rullen var i hans mun ”söt som ho­nung”. Herrens vittnesbörd blev hans ”hjärtas fröjd”.

Uppdraget löd: ”Gå bort till Israels hus och tala till dem med mina ord”. Men orden måste först passera profetens egna inälvor. Cas­sia­nus förbjuder sina munkar att tala om något de inte har erfa­ren­­het av.

Den heliga Clara kände igen sin kallelse när hon hörde Francis­kus tala om fattigdomens rikedom. Själv säger hon i ett brev till en medsyster: ”Tänk på upprinnelsen till denna spegelbild, fat­tigdo­men som lades i en krubba och sveptes i lindor. Änglarnas ko­nung, himlens och jordens Herre läggs i en krubba.”

Från krubban mediterar hon vidare över korset. Her­rens ödmjuk­het får hennes kärlek att brinna hetare. Hon låter sig dras av dof­ten av den himmelske Brudgummens salvor.

Hon har, som profeten Hesekiel, ätit av Skriftens ord och kan sä­ga: ”Låt oss löpa mot doften av dina salvor”.

Hon hade lärt sig barnets fullständiga beroende och förtröstan. Det­ta gjor­de henne inte barnslig, utan klok. Kardinaler och bisko­par kom för att lyssna till hennes undervisning.

Hon blev modig. Bekant är hur hon med det allraheligaste sak­ra­mentet fick de hotande sa­racenerna att dra sig tillbaka.  

Allt finns fördolt i det ord som profeten fick att äta.