Jer 2:1-3,7-8,12-13  Matt Ps 36:6-7b,8-11 13:10-17

Eftersom den heliga Birgitta i Sverige firas i oktober firar vi ett an­nat av dagens helgon, den helige Johannes Cassianus (d. ca 430). Genom sina skrifter[1] har han spelat en vägledande roll för det andliga och as­ke­tiska livet i både öst och väst, också indirekt genom Be­ne­dic­tus´ re­gel, där han ofta finns ”mellan raderna”. 

Profeten Jeremia påminner om att det finns olika brunnar att ösa ur i li­vet. Brunnar med friskt vatten, och de han kallar ”usla brunnar”. Om de friska brun­narna säger psalmisten att det rinner fram glädje ur dem: ”I din glädjes strömmar stillas deras törst”.

Israels folk öste ur den goda källan under ökenvandringen. Profe­ten kal­lar det hennes ”ungdoms kärlek”. Vi känner igen det som ”den första kärleken”.

Men när de förts till det utlovade landet avföll de ofta och öste ur de omgiv­ande folkens usla brunnar. Frestelsen tycks följa männi­skan så länge hon lever, men därmed också kallelsen att ständigt finna tillbaka till den första kärleken.

Det är vad Cassianus visar vägen till. Han visar väg tillbaka för den som gått vilse. Genom att upptäcka och ”diagnostisera” fi­enderna, det som får oss att styra fel eller fastna. Begär, bedrö­vel­se, be­kym­mer, ag­gre­ssion, leda…

Han flyttar fokus från hjärnan till hjärtat. ”Framför allt skall du bevara ditt hjärta.” När hjärtat är ren(a)t, öppnar sig en väg.

Det är en kamp, men en kamp för att förbli i nåden, hitta källan. Det Jesus kallar ”him­melrikets hem­ligheter”.

Cassianus asketiska väg öppnar våra ögon för nådens kraft.

Det kräver daglig vaksamhet och kamp mot synden och lasterna, men varje se­ger be­ror på nåden. En frukt av Guds befrielse av sitt folk, så att vi genom det rena hjärtat, närmålet, inte förlorar slutmålet, Guds rike, ur sikte.

”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.”

---

[1] Ett urval finns översatta till svenska på Artos förlag.