2 Tim 3:10-17 Ps 119:157,160-161,165.166, 168 Mark 12:35-37

Bonifatius var ivrig både som munk och som mis­sionär. Han var anglosaxare men drogs till missionen och räknas som Tysk­lands apostel. Han dog som martyr 754. Kyrkan är ett skepp, säger han, som ständigt ska­kas av pröv­ningarnas vågor. ”Hon får inte överges, hon måste sty­­ras.”

Han kunde instämma i Paulus ord till Timotheos: ”Var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus kommer att förföljas”. Förföljar­na kallar han ”både bedragare och bedragna”.

Som vapen anvisar Paulus Timotheos till de lärare han haft och till de heliga skrifter­na. Som munk visste Bonifatius att Benedic­tus i sin regel hänvi­sar till ”de ka­tolska fäderna”. Endast med den katolska traditionens vägled­ning kan man rätt förstå Skrif­ter­­na.

Paulus säger att ”varje bok i skriften är inspirerad Gud”. Skrifter­na både ”un­­dervi­sar, ve­der­lägger (bedragarna), vägleder och fost­rar till ett rättfär­digt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar”.

Vi läser för att bli fria från våra brister! En slags ”logoterapi” mot depressiva och onda tankar.

Men också för att förbli i den sanna tron, ”för att bli räddad ge­nom tron på Kristus Jesus”. I evangeliet citerar Jesus psalm 110, som ofta hänvisas till i Nya Testamentet: ”Herren sade till min Herre: Sitt på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender un­der dina fötter”.

Jesus försöker inte ”bevisa” att Messias är mer än Davids son, men han vill med Andens hjälp öppna våra ögon för sanningen om vem som är tillvarons Herre.

Vi firar denna tro i varje eukaristi och ber att alla fiender skall läggas under hans fötter, i hjärtat och i hela världen.