Apg 15:22-31 Ps 57:8-12 Joh 15:12-17

“Den helige Anden och vi har beslutat.” Med självklar auktoritet vågar “apostlarna och de äldste” i Jerusalem fatta ett bindande beslut och låta det gälla i alla församlingar. De hednakristna ställdes inte under kravet på omskärelse enligt Mose lag. 

Att beslutet också innehöll regler om mat och kött som offrats åt avgudar var sannolikt ett försök att bevara enheten mellan de hednakristna och de judekristna, för vilka dessa regler fortfarande spelade en stor roll. När de hednakristna så småningom blev i majoritet var de judiska matreglerna inte längre något problem. När Paulus i sina brev behandlar frågan om kött som offrats till avgudar, tycks denna del av beslutet ha förlorat sin aktualitet.  

Konciliet i Jerusalem är första steget för kyrkan att bli en världskyrka långt utöver de judiska gränserna. Lukas låter läsaren märka det när han i senare delen av Apostlagärningarna berättar om Pauli vidare väg till Rom, dit också Petrus skulle komma.

Evangeliet, som vi hörde också igår på Mattias dag, är lika viktigt varje dag: “Ni skall älska varandra”. Här får budet sin motivering av Jesu ord: “Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er”. 

Det är både ett bud och en tröst. När olust och tröghet frestar att ta över, behöver vi budet. Kärlek drivs inte av känslan utan av viljan. Samtidigt rymmer budet en tröst. Herren kräver inte något som han inte samtidigt ger sin nåd till. 

Den helige Pachomius lär ha blivit kristen när han såg de kristnas omsorg om dem som satt i fängelse. Han fostrades av en eremit, men blev den som byggde det första kristna klostret där man levde under en regel. 

Hans regel påverkade den helige Benedictus, vars kloster har kallats “kärlekens skola”.

Både familj, församling och kloster har i grunden samma kallelse.