Jes 50:4-7 Ps 22:8-9,17-20,23-24 Fil 2:6-11 Matt 26:14-27:66

Inledningsord när kvistarna välsignas

Hela den mänskliga historien är samlad i denna vecka, den stilla veckan, också kallad den stora veckan. Allt är koncentrerat i denna veckas dagar. Troende runt hela jorden del­tar i det som en gång hände i Jerusa­lem, även om de flesta detta år inte kan vara närvar­an­de till kroppen. Redan denna veckas första dag hälsar och hyllar de troende ho­nom som ko­nung. Även om de inte förstod hans hemlighet, förstod de ändå att han var en ko­nung.

Han kommer för att lida och dö på korset och så upprätta sitt konungsliga och eviga ri­ke. Vi skall höra det i mässans långa passions­berättelse. Redan i förväg hälsar och hyl­lar folket honom med palmkvis­tar och Hosi­an­na­rop. ”Från korsets trä regerar Gud.”

Låt oss in­stämma i hyllningen av den sanne Konungen och följa honom genom lidande och död till uppstån­delse.

Först välsignas de kvistar vi fått i våra händer…

Efter evangeliet  (Matt 21:1-11)

Låt oss som folket i Jerusalem ropa och jubla mot Kristus, vår Herre, och följa honom på hans väg.

…………………………………………………………………

Predikan

Inte bara all tid är samlad i denna vecka. Också all mänsklig synd och allt mänskligt lid­ande finns där. Också den pågående pandemin. Allt drabbar Jesus och han låter det ske. Som en kosmisk magnet drar han till sig allt lid­ande och all synd. Han tar upp synden i sin egen kropp, blir ett med den, och måste dö. Jesus tar på sig människans öde och gör det till sitt. I Getse­mane är hans själ djupt bedrövad, ända till döds. Men han gör det av fri vil­ja. Han ger sitt liv för sina vänner. Han älskar dem ända till slu­tet.

Hela tiden skymtar det fram en plan, en gudomlig plan, en räddningsplan. Gång på gång hör vi att skrifterna skall uppfyllas. Guds lidande Tjänare tar på sig det onda för att förvandla det till det högsta goda.

När vi mediterar över Jesu lidande, när vi följer honom och förenar våra lidan­den med hans, då händer något med våra liv. Den som uppriktigt går Korsvägen eller ber den smär­­torika rosenkransen kan ana det. Ett utbyte äger rum. Hans väg blir vår väg. Vår väg får samma mål som hans. Våra lidanden får samma mening som hans. Vi dras in i Guds plan, Guds lidande kärleksplan.

Hosiannaropen vittnar redan om Påskdagen.

Amen.