Jungfru Marie Bebådelsedag – Herrens Bebådelse

Jes 7:10-14 Ps 40:7-11 Heb 10:4-10 Luk 1:26-38

Den sköna och skira Bebådelsen kan tyckas malplacerad i dessa bistra coro­na­tider. Men det är tvärtom.

Dagens högtid bebådar inkarnatio­nen. ”Universums Herre dolde sitt ma­­­jestäts omätlighet och antog tjänargestalt”, säger Leo den store.

”Den oför­än­derlige för­smådde inte att bli en utsatt män­ni­ska, den odöd­lige böjde sig under dödens lagar”.

Det skymtar fram i dem som ger sina liv i tjänsten för de drabbade. En präst i Italien blev smittad genom sin kontakt med de sjuka. Hans för­samling samla­de in till den medicinska utrustning som han behövde och som det rådde brist på. Men prästen gav denna utrustning vidare till en yngre medpatient. Han gav sitt liv för sin vän.

Den kraften måste han ha fått från den Herre som ”böjde sig under dö­dens lagar”, men som förblir sann och evig Gud.

”Gud förvandlas inte genom att så förbarma sig,” säger Leo den store. Därför vågar vi tro att han fortsätter att förbarma sig över dem som drabbas och dem som tjänar dem.

Om han inte varit Gud, hade han inte kun­nat försona och gudom­liggöra människan. Om han inte varit människa hade människan inte kunnat få del av hans verk. Nu söker han arbetare i sin tjänst.

Maria visar och vittnar om hur Guds helande barmhärtighet förs vidare. Hon blev havande genom att höra, genom att tro och genom sin över­låtelse.

Nåden både förberedde och fullbordade hennes överlåtelse – ”må det ske med mig ef­ter ditt ord”.

Marias svar var så odelat att hon också kan stödja vårt Amen. Hon för­tröstade på ängelns ord: ”Ingenting är omöjligt för Gud”.

Må vårt ”Amen” i den heliga kommunionen vara sant, odelat och fyllt av trons förtröstan, så att vi blir den barmhärtighet vi själva behöver och får ta emot.