– 2 Sam 24:2,9-17 Ps 32:1-2,5-7 Mark 6:1-6 –

David genomför en folkräkning. Det liknar en mönstring och Joab kan rapportera antalet ”stridsdugliga män”. Gud ser det som en svår synd, trots att han själv eggat David till själva åtgärden.  

Vari den bakomliggande synden består får vi inte veta. Hade Davids tro på Guds beskydd börjat svikta så att han tydligare behöv­de kän­na sina militära resurser? Hade han glömt att folket var Guds folk, och att han själv bara var dess tjänare?

Jesus ringaktas i sin egen hemstad. Folket hör visdomen och ser underverken, men de ser bara den snickare de menade sig kän­na.

Bibeln är ingen uppslagsbok som ger succesivt ökad kunskap om Gud. Ibland är hän­delserna i Gamla Förbundet lika anstötliga som Jesu ”vanli­ga” män­sk­­lighet var i Nya Förbundet. Också Je­sus ”för­vånade sig över att de inte ville tro”.

Varför lät Gud David genomföra en folk­räkning som slutade i pest och död? Det ges inga tydliga svar för männi­skans nyfikna frågande efter svar. Frå­gorna blir snara­re än mer plågsam­ma.

Är det för att blottlägga det djupare liggande mot­ståndet mot den villkorslösa överlåtelsen? Hos både David, folket och oss?

Varför kan lutt­ring och prövning bli så utdragen? Varför kunde botgöringen i fornkyrkan bli så lång?

Den heliga Agata blev ohyggligt torterad. Till slut säger hon: ”Her­re, det är nog, tag min själ!” Då blev hon bönhörd.

Davids ord ger en skymt av den korsfäste: ”Det är ju jag som har syndat”. Han säger: ”Låt straffet drabba mig.”

I sitt val visar David också väg: ”Låt oss falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är stor”.