Palmsöndgen

Palmsöndagen

Jes 50:4-7 Fil 2:6-11 Luk 22:14-23:56

Inledningsord när kvistarna välsignas

Vi går in i stilla veckan. Den kallas också stora veckan. Den innehåller både det lägsta och det största i den mänskliga historien. Jesus Kristus tar på sig all ondska, för att över­vinna den. Vid hans intåg i Jeru­salem stämmer fol­ket spontant upp Hosiannasången, den messianska kungssången ur Psaltaren 118, trots att de snart skall ersättas av andra rop. Intåget före­griper hans seger. I dagens mässa skall vi höra om hans lidande. Låt oss be om nåden att se hans seger över mörkret.

De välsignade kvistarna tas med hem och placeras vid ett kors eller en ikon.

Efter evangeliet (Luk 19:29-40)

Jesus skickar två av sina lärjungar för att förbereda påskmåltiden. Allt verkar redan förberett, inklusive den åsna som han skall rida på. Det signalerar en större plan. Guds barmhärtiga plan för att rädda oss människor. Också stenarna vet vad påsken handlar om. Hur mycket mer då blom­morna och träden, fåg­lar­na och djuren, stjärnorna och galaxerna? Men endast människan, skapelsens krona, kan ge ord åt tillbedjan, hon som är skapad att med insikt och vilja tillbe och lovsjunga. Men våra hjärtan är ofta som sten. De blir kalla och låter sig fångas av kylig likgiltighet, av onda eller bedrövade tankar. Det är våra hjärtan som behöver värmas och vidgas av den gudomliga nåden. Låt oss följa Kristus på hans lidandes väg så att våra hjärtan blir upplysta av pås­kens strålande ljus och glödande värme.

Efter Lukaspassionen (Luk 22:14-23:56)

Det är ingen motsättning mellan intågets triumf och lidandets. Evangelisten Lukas låter triumfen lysa igenom när han berättar om lidandet. Det finns ett stråk av empati och soli­da­ritet, som särskilt Lukas berättar.

Lukas berättar om de många som följde med på korsvandringen. Inte minst sörjande kvinnor. Jesus säger till dem: ”Gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn.” Tårar kan vara av olika slag. Självömkans och bedrövelsens tårar drar ner i djupet. Ångerns tårar och sorg över att inte vara de vi skulle vara leder till bot och bättring. Det är den sorgen som Je­sus kallar salig.

Lukas berättar om Jesus förbön för sina bödlar. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Inte ens tortyren får sista ordet. Här skymtar en makt som är starkare. Bönen för ovänner och för de största syndarna har del i Jesu seger. Det försonan­de och helande lidandets makt.

Det är endast Lukas som berättar om den botfärdige rövaren och hans ödmjuka bön: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Han får det förunderliga löf­tet: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.” Ljuset lyser redan från korset. Barmhärtighetens ljus. Från korsets träd regerar Gud. Folket som jublade vid intåget hade rätt.

Låt oss fira den stilla veckan så att barmhärtighetens ljus lyser också för oss och i våra liv.

Amen.