26 Söndagen under året

Amos 6:1a, 4-7 1Tim 6:11-16 Luk 16;19-31

Synligt och osynligt

”Det finns mera mellan himmel och jord än filosofin har drömt om.” (William Shakespeare) Det mesta i tillvaron ser vi inte, ty det är osynligt. Ändå har Gud skapat allt, också den osynliga världen. Vi skall snart bekänna vår tro på att Gud har skapat ”både synligt och osynligt”. Till den osynliga världen hör änglarna, och vore det inte söndag så skulle vi idag fira de heliga ärkeänglarna Mikael, Gabriel och Rafael. På onsdag firar vi skyddsänglarna.

Det finns också mycket annat vi inte ser, t.ex. vad som finns i andra människors hjärtan. Det är ett av skälen till att vi inte får döma varandra, inte ens när synden tycks glasklar. Vi känner inte den andres hjärta.

I evangeliet om den rike mannen och Lasaros får vi inte veta något om deras hjärtan, åtminstone inte så länge de levde på jorden. Först i efterhand, när vi hör hur deras liv slutar, kan vi ana att den ene hade sitt hjärta i att ”må bra”, som det heter idag, den andre i Gud. Den rike levde i fest och glans varje dag, men var blind och döv för den fattige utanför hans port. Dessutom var han döv för Mose och profeterna, som hade varnat för det sorglösa livet på soffor av elfenben, medan man blundade för det han kallar ”Josefs skada”. ”Josef” syftar här på nordriket, Israel, särskilt de hungrande och marginaliserade. Den rike hade kanske lyssnat till profeten med sitt yttre öra, där han satt på hedersplats i synagogan, men hjärtats öra var tillslutet. Den fattige Lasaros måste ha satt sitt hopp till Gud, som lovat bröd åt de hungrande. Säkert litade han också på sin skyddsängel, trots att det dröjde till efter hans död innan ängeln grep in.

Den fattige förs av änglarna till platsen vid Abrahams sida, hans ”sköte”. Någon större lycka och ära kunde en troende jude inte tänka sig. Därför ber vi om änglarnas hjälp vid en katolsk jordfästning: ”In i Guds paradis må änglarna föra dig.” En annan hymn nämner t.o.m. Lasaros: ”Må änglarnas skara ta emot dig, och må du med Lasaros, den en gång fattige, få evig vila.” (Cecilia 502)

Abraham hade visat generös gästfrihet mot de vandrare som gick förbi hans tält, medan den rike mannen inte upptäckte den som låg utanför hans port. Det är lätt att bli förblindad, eller att se bort, men gästfrihet mot dem som lider nöd öppnar ögonen. Hebreerbrevet säger: ”Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.”

Änglarna är Guds och Kristi tjänare, de är osynliga andar, begåvade med förnuft och fri vilja. De hjälper oss att se och bekänna våra synder. Därför bekänner vi synderna inför ”alla änglar och helgon”. Det är ingen ide att gömma sig för dem, ty de är mycket klarsynta, och de gläder sig när syndaren vänder om.

Tyvärr finns det också fallna änglar, demoner, som förvränger vår syn och gör oss blinda. Den rike mannen hade inte ögon för annat än vad man kunde köpa för pengar, fr.a var han döv för Mose och profeterna. Han t.o.m. argumenterade mot Abraham och menade att ett häftigt underverk skulle övertyga hans bröder. Så har människor tänkt i alla tider, men de bedrar sig. Vår frihet består i att avvisa eller ta emot de tecken som Gud ger.

Det gör skillnad att tro på änglar. Varje mässa påminner om den osynliga världen. I högmässan påminns vi om hur änglarna kungjorde för herdarna att Messias var född. Vi instämmer i deras lovsång ’Ära i höjden åt Gud’. Det var änglar som kungjorde uppståndelsen för kvinnorna vid graven. Bibeln berättar om änglar nästan på varje sida. Änglarna är närvarande i hela mässan. Det är deras eviga lovsång vi instämmer i när vi sjunger det trefaldiga Helig. Det är änglarna som lyfter vår lovsång och mässans heliga offer upp inför Guds altare i himlen.

Kommunionen, Kristi kropp och blod, har många namn. Ett av dem är ”änglarnas bröd”, ”panis angelicus”. Det bröd som änglarna får del av, eftersom de ständigt mättas av Guds ansiktes åsyn.

Här på jorden behöver vi ständigt detta stärkande bröd. För att påminnas om att vi alltid får leva i Guds närvaro. Det är när vi glömmer detta som vi glider ut i mörkret. Änglarna är våra hjälpare i kampen, och de är starkare än våra fiender. De hjälper oss att ”kämpa trons goda kamp för att vinna det eviga livet”, som aposteln uttryckte det.

Änglarna är vårt skydd också när vi lämnar mässan. ”Herren skall ge sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar.” Men inte ens skyddsängeln råder över vår olydnad.

Gud har sänt sin Son och sin Ande för att frälsa oss. Men, säger den helige Bernhard, ingen i den himmelska världen skulle vara fri från mödan att bekymra sig om oss. Därför sänder han också de heliga änglarna för att tjäna oss. Och han fortsätter: ”Även om det är Gud som ger befallningen, bör vi inte vara otacksamma mot dem som lydde.”

Tron på skyddsänglar betyder inte att vi alltid skyddas från jordiska olyckor och nöd. Men det betyder att vi aldrig är bortglömda. ”Inte ens en sparv faller till marken, utan att er Fader vet om det”, säger Jesus. ”Och på er är till och med hårstråna räknade”. Änglarnas uppgift är att föra oss till Gud. Det är när det himmelska målet ersätts med jordisk lycka, som den mänskliga ekvationen blir olöslig och människan står villrådig och maktlös. Den synliga världen behöver den osynliga.

Klosterlivet kallas i traditionen för ”det änglalika livet”, av flera skäl. Ett har vi redan berört, den snabba lydnaden. Den som skyndar iväg ”så snart han hör ljudet av Guds befallning”. Det andra skälet är celibatet, att för himmelrikets skull vara ”som änglarna” och föregripa den värld där äktenskapet fullbordas och det slutliga bröllopet fullbordar all kärlek. Det tredje skälet är kallelsen till ständig bön och tillbedjan. Den helige Benedictus påminner om det för den dagliga korbönen: ”Låt oss tänka på hur man bör vara när man står i Guds och hans änglars åsyn, och sjunga psalmerna så att vår själ är samstämd med vår röst”. Bönen föregriper den tillvaro där Gud är överallt och i allt.

Ibland möter man änglatro mitt i vantron. Delvis, tror predikanten, för att de troende talar så lite om änglarna. Låt oss förnya vår tro på änglarna. Den helige Bernhard säger: ”Änglarna är trofasta, de är visa, de är mäktiga; varför skulle vi vara ängsliga? Låt oss blott följa dem, låt oss hålla oss till dem och dröja kvar under Guds himmelska beskydd.”

”Det finns mera mellan himmel och jord än filosofin har drömt om.”

Amen.