Att välja livet

23 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

Vish 9:13-18 Filemon 9b-10, 12-17 Luk 14:25-33

Att välja livet

Vår förre hjälpbiskop William Kenney konstaterade en gång från denna plats: Det är inte konstigt att Gud inte har så många vänner, med tanke på hur han behandlar dem. Hur kan någon, som ställer de krav vi hörde i evangeliet, få någon enda lärjunge? I den pågående valrörelsen anlitas de smartaste PR-strategerna för att locka så många som möjligt, med så många fördelar som möjligt. Jesus tycks snarare vilja avskräcka. Han ställer upp det ena kravet efter det andra. Den blivande lärjungen måste vara beredd att avstå från det bästa och käraste han har, familj, framgång, ägodelar, det egna livet. Att hata betyder hos Lukas att älska någon eller något mer än Gud. Matteus har en ”mildare” formulering: ”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig”. Men trots det väcks frågan: Hur kan Jesus med ett sådant program få någon enda lärjunge?

Ändå är det just detta som har skett. Otaliga är de som har gått in under dessa villkor, lämnat allt och följt honom. Och det fortsätter att ske, två tusen år efter hans död, i alla världsdelar och i alla kulturer. Det märkliga är att när man mildrar kraven, då glesnar det i leden, om inte direkt så efter ett tag. Det är den politiskt korrekta och välanpassade teologin som i längden tömmer kyrkbänkarna. När kraven ställs i all sin skärpa, det är då efterföljarna strömmar till, förr eller senare. – Hur är det möjligt? Vore det en bluffmakare eller en dåre som ställt dessa krav, hade det för länge sedan avslöjats. Historien ger exempel på självutnämnda sektledare som tar sina anhängare med sig i graven och glömskan. Men med denna Jesus är det tvärtom. Hans död ger upphov till en ström av efterföljare, som ständigt växer till, även om det idag inte främst sker i Västerlandet. Inte ens kyrkans egna svek och synder tycks hindra människor att bryta upp och följa Kyrkans Herre, inte i mindre men i djupare trohet också mot hans kyrka. Finns det något annat svar än att han hade täckning för sina ord? Någon talar som har gudomlig rätt att ställa människan inför det avgörande valet.

Redan i Mose lag har Gud ställt sitt folk inför alternativen. ”Jag ställer dig i dag inför liv och lycka eller död och olycka, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet.” Alla som valt att följa Jesus har gjort det för livets skull. De har förstått att inför honom sker det avgörande valet, valet av lycka och liv. Därför är inget pris för högt. Det som hördes i denne mans ord, det som lyste fram i hans gärningar och i hans väg genom död och uppståndelse – visade att det var en väg till livet.

När Benedictus inbjuder till klosterliv, då frågar han: ”Vem är den som älskar livet?” Det är för livets skull som novismästaren i förväg skall visa den blivande munken allt som är hårt och mödosamt på vägen som leder till Gud.

För livets skull blir allt annat mindre värt. Allt annat kommer på andra, tredje eller åttonde plats. ”Ingenting föredra framför kärleken till Kristus”, säger Benedictus. Bibeln beskriver Gud som en svartsjuk älskare, som inte tål några konkurrenter. Inga andra och inget annat får vara viktigare. Hans kärlek är av en sådan intensitet att allt annat måste komma i andra hand. Men det är för livets skull. ”Guds ära är den levande människan”, säger en kyrkofader. ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd”, säger Jesus.

Det finns ett avgörande val, som ingen kan smita undan. Människan måste välja. Det är kristen tro att det valet sker inför Jesus av Nasaret. Det är det avgörande valet. Att med sitt förnuft och hela sin varelse kapitulera inför honom som Gud har sänt.

Men livet går vidare och ingen känner sig själv så bra att han riktigt vet vad han gör när han väljer första gången. Valet måste göras i varje nytt vägskäl i livet. Kyrkan hjälper oss att göra det varje påsknatt, när vi avsäger oss ondskan och den egna själviskheten och bekänner vår tro. Ändå hamnar lärjungen i vägskäl, där kompromisser och inre vankelmod dyker upp på nytt.

Liknelsen om tornbygget och kungen som skulle dra ut i krig mot en överlägsen fiende visar att det inte räcker med en känslomässig avgörelse. Förnuft och vilja måste vara med. Inte minst inför ett avgörande vägval i livet, kanske inför ett löfte. I sådana vägskäl krävs både eftertanke och förberedelse. Benedictus låter novisen höra klosterregeln tre gånger för att denne skall veta vad han ger sig in i. Vi har olika gåvor och olika antal pund. Gud begär inte något av oss som han inte ger oss nåden att fullfölja.

Inget val kan göras utan nådens hjälp. Vem har kunskap om Guds vilja? Frågade Salomo i första läsningen. ”Vem har förstått din vilja utan att du skänkt honom vishet och sänt din helige ande från höjden?” Salomo fick ett till synes omöjligt uppdrag när han blev kung över Israels folk efter Davids död. Han bad om vishet. Han bad om gåvan att se klart och kunna skilja mellan andarna. Den bönen blev besvarad, i överflöd. Det är första steget, att be om klarsyn och om villighetens ande. Att säga som den unge Samuel: ”Tala, Herre, din tjänare hör”. Med Marias villighet: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig efter ditt ord.”

Först därefter kan vi göra det riktiga valet. Där rinner friheten och viljan till, som en ström av glädje. ”Vad kan vara oss ljuvligare än denna Herrens röst, som kallar oss?” säger Benedictus. Vi hörde det i dagens andra läsning. Paulus säger till sin vän Filemon, som ställs inför valet att frige en slav som blivit kristen: ”Det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja.” Läs hela det korta brevet! Det beskriver atmosfären och stämningen i det val vi kallas att göra. När någon tar upp kampen mot kompromisserna och räddhågan, när någon måste avstå och offra det själviskheten begär, när någon utsätts för orättvisor eller får lida på annat sätt, när kraven tycks övermäktiga. Filemon får höra att han ska få tillbaka mer än han ger. Det är för livets skull vi väljer. ”Den som förlorar sitt liv för min skull skall vinna det”, säger Jesus.

Jag tar idag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet”.

Amen.