Änglar till vår tjänst

27 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

Änglar till vår tjänst

Det finns mycket mellan himmel och jord. Vi vet mera om det idag, men det mesta kan vi inte registrera ens med de finaste tekniska instrument. Jag tänker på änglarna. Enligt den svenska almanackan är det idag Den helige Mikaels dag. Katolska kyrkan firade ärkeängeln i torsdags. Om det inte varit en söndag så hade vi idag den 2 oktober firat de heliga Skyddsänglarna. Under begravningsmässan i onsdags för fader Sigfrid, när kistan bars ut till kyrkogården, sjöng vi: ”In i Guds paradis må änglarna föra dig.”

Änglarna är sedan länge styvmoderligt behandlade, även om vissa tecken tyder på att de är på väg att upptäckas på nytt. När kyrkan tiger om någon sida av sin tro, då uppstår ett tomrum, som snart fylls av annat. ”Jag hade tur”, säger man, när det säkert var skyddsängelns förtjänst. Det är ju att byta ner sig, förutom att det är otacksamt. Utan fönster mot himlen blir det instängt och mörkt, ensamt och obegripligt. Änglarna är sändebud från himlen. De är våra livvakter och vägvisare. I dem kan vi avläsa vår egen storhet. De är sända för att skydda oss och visa vägen till vår högsta uppgift, att tjäna och tillbe Gud.

I hela bibeln är änglarna självklara. I varje mässa påminns vi om dem. Redan i syndabekännelsen ber vi ”Guds änglar och helgon” att be för oss. De bär fram våra böner inför Guds tron i himlen. Evangeliet berättar att änglarna gläder sig över varje syndare som vänder om. Sannolikt sörjer de när vi syndar.

I varje högmässa hör vi änglarnas lovsång – Ära vare Gud i höjden – som den första julnatten. Liturgins rökelse påminner om änglarnas roll och närvaro. Uppenbarelseboken berättar om den himmelska liturgin där änglarna med hjälp av rökelsen liksom ”förstärker” de heligas böner (Upp 8:3f).

I trosbekännelsen påminns vi om att Gud har skapat ”allt vad synligt och osynligt är”. Till den osynliga världen hör änglarna, andliga väsen med förnuft och fri vilja. Oräkneliga skaror till Guds och Kristi tjänst, för att medverka i kampen mot det onda och visa oss vägen till livet. Hebreerbrevet kallar dem ”andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen.” (Hebr 1:14)

När mässan når sin höjdpunkt är änglarna samlade kring altaret, både i tillbedjan och som försångare. Prefationen, den eukaristiska bönens inledning, avslutas som regel med en påminnelse om änglarnas tillbedjan inför den himmelska tronen. Den tillbedjan som våra mänskliga röster instämmer i med det trefaldiga Helig.

Kyrkans altare står mitt emellan arken i det gamla förbundets tempel och Guds tron i himlen. Arken i Salomos tempel var överskuggad av väldiga keruber, vars förgyllda vingar liksom böjde sig i tillbedjan (1 Kung 6). Där fanns ingen bild eller staty. Den sanne Guden kan inte avbildas. Profeten Jesaja fick se Herren i en vision i templet (Jes 6). Serafer stod omkring honom och de ropade till varandra: ”Helig, helig, helig är Herren Sebaot”. I bibelns sista bok målas samma vision, men nu är profeten inte ensam, nu är tempeldörren öppnad för den stora skaran av alla folk och stammar och länder och språk (Upp 7). Alla som gjort sina kläder vita i Lammets blod får dag och natt instämma i änglarnas tillbedjan: Helig, helig, helig… (Upp 4).

Kyrkans altare står mitt emellan det gamla förbundets ark och slutmålet i himmelen. När förvandlingen har ägt rum på altaret ber vi i en av de eukaristiska bönerna: ”Sänd din ängel att bära fram detta offer på ditt altare i himmelen inför din Gudoms härlighet”.

Kommunionen, Kristi kropp och blod, har många namn. Ett av dem är ”änglarnas bröd”, ”panis angelicus”. Det bröd som änglarna får del av, eftersom de ständigt mättas av Guds ansiktes åsyn.

Gud har sänt sin Son och sin Ande för att frälsa oss. Och inte nog med det. Den helige Bernhard säger att ingen i den himmelska världen skulle vara fri från mödan om oss människor. Därför sänder Gud också de heliga änglarna. Bernhard fortsätter: ”Även om det är Gud som ger befallningen, bör vi inte vara otacksamma mot dem som lydde.”

Änglarna är vårt skydd i all fara. ”Herren skall ge sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar.” (Ps 91:11). Varje människa är så värdefull att Gud givit henne en personlig ängel, en skyddsängel till hjälp. I Guds värld är det inte bara kungar och statsministrar som har livvakter, utan alla, särskilt de minsta och svagaste. Bönboken Oremus (s.34) har en bön till skyddsängeln: ”Du som blivit satt att vaka över mitt liv, hjälp mig fram till Guds rike, där jag med dig får sjunga inför den Allrahögste.” Men inte ens skyddsängeln råder över vår olydnad. Ibland kan man på bilrutan läsa det goda rådet: ”Kör inte snabbare än din skyddsängel flyger!”

Kan vi människor märka änglarnas närvaro? När bibeln berättar om att änglar kommit med stora budskap har de ofta väckt bävan och förskräckelse. Ibland har de gett impuls till konkret handling. ”Ta på dig bältet och sandalerna”, säger ängeln till Petrus i fängelset (Apg 12:8) Men sedan blir de osynliga igen. Vi har inte fått änglar för upplevelsens skull. De väcker oss för den fulla verkligheten, får oss att se och gå i rätt riktning. De pekar vidare och ger därmed trygghet.

Ofta märker man det först i efterhand. Den som bett om hjälp får hjälp, även om det inte sker på det sätt man tänkt sig. I efterhand märker hon att hon fördes förbi frestelsen eller räddades ur faran. Ungefär som Tobit och hans son Tobias i GT. I efterhand förstår de att den man som följt Tobias på hans vandring i själva verket var en ängel utsänd av Gud. Hebreerbrevet säger på ett liknande sätt: ”Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.” (Hebr 13:2)

Änglar är andliga väsen och våra ögon är skumma. Vi behöver tron för att upplysas om den fulla verkligheten. Men ibland kan bönen och överlåtelsen låta oss ana vad tron har upplyst oss om.

Det kan gälla samvetet, ett andligt instrument, som kan dövas när vi inte frågar efter det. Den som följer den innersta rösten och när han vänder om efter ett syndafall. Glädjen är kännbar, en avspegling av änglarnas glädje i himlen. Den helige Bernhard säger: ”Änglarna är trofasta, de är visa, de är mäktiga; varför skulle vi vara ängsliga? Låt oss blott följa dem, låt oss hålla oss till dem och dröja kvar under Guds himmelska beskydd.”

En teolog säger att människan i änglarna kan avläsa sin egen storhet, människans hisnande kallelse, samlad i två ord: tjänst och tillbedjan. Änglarna har sin glädje i att tjäna Gud. Är det därför de är så snabba att förflytta sig? I de tre männens lovsång i Daniels bok (Tillägg till Daniel) hör vi änglarna anföra den kosmiska lovsången där allt kommit på plats. Hela tillvaron vibrerar av glädje och begeistring. Den lovsången och den tillbedjan föregriper kyrkan i den heliga eukaristin: ”Därför vill vi, med änglarna och alla dina heliga, sjunga den eviga lovsången till din ära.”

Amen.