Kortpredikan S. Mechthild, jungfru
– 1 Mack 4;36-37,52-59 1 Krön 29:10-12 (Resp.psalm) Luk 19:45-48 –
År 165 f.Kr. renade och återställde Mackabeerna templet i Jerusalem, efter att ha besegrat fienderna. Med stor glädje firade man templets återinvigning och festen firas än idag (Channukká).
Också Jesus renade templet. Han sade: ”Det står i skriften: ’Mitt hus skall vara ett bönehus’, men ni har gjort det till ett rövarnäste”.
Mechthild av Magdeburg, tysk mystiker på 1200-talet[1], levde först i en grupp av s.k. beginer, kvinnor som tillsammans sökte ett intensivare andligt liv. Som 60-årig inträdde hon i klostret i Helfta, där hon delade liturgins och skriftens värld med bland annat Gertrud den stora.
När den heliga Mechthild tyngs ner av svaghet och klagan får hon i en vision se två kalkar, den ena fylld med lidandets röda, den andra med tröstens vita vin. Det vita vinet är det ädlare, säger Herren, ”men mest välsignade är de som dricker båda: det vita och det röda”.
Genom den heliga eukaristin tar Herren sin boning i oss, både för att styrka oss och för att trösta oss.
När vi ansätts av onda eller bedrövade tankar, kan vi hålla dem borta genom att säga: ”Mitt hus skall vara ett bönens hus.”
[1] Mechthilds viktigaste verk, Gudomens strömmande ljus, finns översatt till svenska (Katolska Bokförlaget 1980).