– Joel 1:13-15; 2:1-2 Ps 9 Luk 11:15-26 –

I går den 7 oktober, för 450 år sedan, besegrades de turkiska musli­mer­na i sla­get vid Lepan­to, utanför den grekiska kusten. Muslimerna hindrades från att inva­dera Euro­pa på samma sätt som de hade invaderat en rad andra krist­­­na län­der runt Me­del­ha­vet.

Kyrkans tro säger att det finns ett legitimt försvar när det egna livet, den egna familjen eller samhället, hotas. Grundregeln är natur­ligt­vis att på allt sätt söka och bevara freden. Självförsvar är ett undantag som inte upp­häver regeln. Mar­tyrer avstår frivilligt från detta försvar.   

De kristna tog emot segern vid Le­pan­to som ett bö­nesvar förmedlat ge­nom jungfru Ma­ria. Så firas denna dag som Rosenkransens dag[1] och hela oktober blev Ro­sen­kransens månad.  

I evangeliet har Jesus botat en man som var stum. Men Jesu underverk be­teck­nas som svartkonst. Som en del i sitt svar säger Jesus att ett rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt. Ett varningens ord till den kyrka som låter falska lä­ror och falsk praxis att växa fritt.

Jesus driver ut demonen med ”Guds finger”[2] som ett tecken på Guds rike.

Kristi ord kan tyckas som ett ”litet” vapen, men det liknas i skrifter­na vid An­dens svärd.

Utan Guds ord står människans hus vidöppet för onda tankar och inflytelser, där den ena lasten bereder väg för den andra. Traditionen räknar med sju hu­vudlaster/synder, i evangeliet beskrivna som ”sju andar”.  

Med Guds ord som vapen kan människan vakta sitt hus. Ett enda ”litet” Guds ord är starkare än alla fiendens anslag. Rosenkran­sen är ett koncentrat av Guds ord.

I den heliga eukaristin får vi del av den lilla hostian, Guds Ord i yttersta kon­centrat.

I bön och handling svarar vi med ett litet ord: ”Amen”.

Maria formulerar dess innebörd: ”Må det ske med mig efter ditt ord”

---

[1] I Sverige firas dagen till den 8 oktober på grund av gårdagens Birgittahögtid.

[2] Uttrycket finns i 2 Mos 8:19.