Kortpredikan

– 1 Mos 44:18-21,23b-29; 45:1-5  Matt 10:7-15 –

”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.”

Det är först ett budskap till apostlarna, men det gäller alla. Både den som undervisar och den som lyssnar.

Den som undervisar och vägleder får inte ”lära, förordna eller be­falla något som avvi­ker från Herrens bud”. Abboten/prästen/föräl­dern under­visar i kraft av sitt ämbete, men också genom sitt ex­em­pel. Både ge­nom sin lära och sitt liv.

Den som lyssnar ”ger” som gåva sin ly­hörd­het och sin lydnad.  

Josef har själv prövats och bestått provet. Nu kan och måste han pröva sina bröder. Han gör det med vis­­­het och utan att styras av hämndlyst­nad.

Därför kan han förmedla det hisnande bud­ska­­pet att Gud har låtit bröderna sälja honom för att det skall komma alla till godo. ”Ni tänk­te ont mot mig, men Gud har vänt det till godo.”

Om budskapet tas emot, beror både på förkunnarna och på mot­tagarna.

Gud tycks ta stora risker. Mottagarna kan lätt hänvisa till förkun­narnas då­liga exempel, men det kan också användas som ”ur­säkt”. För­kunnarna mås­te påtala olydnad och ovilja att lyssna, men också det kan missbrukas.

Gud kräver mycket av de sina. Han gör det därför att han vill ge oss så mycket.

Därför firar vi eukaristi, som är både gåva och offer. Kristi gåva av sig själv, men gåvan ges samtidigt som ett offer.

Vi tar emot hans gåva för att själva förvandlas och kunna ge våra liv.

”Ge som gåva vad ni har fått som gåva.”