– 1 Mos 12:1-9 Ps 33:12-13,18-20,22 Matt 7:1-5 –

”Åt din säd skall jag ge detta land.”

Abraham uppmanades att bryta upp till ett nytt land. För de troende be­tyder det inte ett geografiskt land utan vägen till det egna och renade hjärtat.

”Uppbrottet” sker när det hjärtat renas från främmande makter och män­­niskan tar det rena hjärtat i besittning. Guds rike föregrips.

Till de främmande makterna hör lusten att döma andra. Den som dömer andra låter hjärtat ock­u­peras av främmande ”ockupanter” och förlorar sin frihet och gläd­je.

Abraham uppmanades att ”bryta upp”. Vi uppmanas att först ta bort bjäl­­ken ur det egna ögat.

Då händer något. Människan kan ta sitt hjärta i besittning. Glädjen åter­vän­der.

Aloisius Gonzaga (d. 1591) fick tidigt smaka detta. Han växte upp vid de flo­ren­tinska och spanska ho­­ven, men valde han att bli präst och je­suit.

Som 23-åring gav han sitt liv för de pestsmittade. I ett brev till sin mor vittnar han om den gudom­liga godhetens djup, ”detta hav är utan gräns och bot­ten”.

I förväg fick han smaka Guds rike och blev ungdomens och de studer­an­des skyddshelgon. 

De ödmjuka prisas saliga och får löftet att ”besitta landet”. Det rena hjär­tat är den säkra vägen till Guds rike. Löftet till Abraham går i upp­fyllelse

”Åt din säd skall jag ge detta land.”