Kortpredikan S. Josef Arbetaren

– Apg 13:44-52 Ps 98:1-4 Joh 14:7-14 –

Jesus säger att hans lärjungar skall utföra gärningar som han. Då tän­ker vi främst på de underverk och heliga handlingar som hans apos­t­lar utförde.

Men det vidgar sig till att omfatta allt som lärjungen gör, inklusive arbe­tet.

Paulus fortsätter sitt arbete som tältmakare, men nu på ett nytt sätt. Benedictus upphöjer kropp­­s­arbetet från dess ”slavstatus”. Han in­fo­gar det i klostrets dag­­liga rytm och kallelse. ”Först då är bröderna verkliga munkar om de lever av sina hän­ders ar­bete, liksom våra fäder och apostlarna”. Också arbetet blir en gudstjänst.

Bön och arbete påverkar varandra. Bönen hjäl­per oss att bli bättre arbetare och arbetet hjälper oss att bli bättre bed­jare.

­Enligt Johannes Paulus II ”finner den kristne (i arbetet) en liten del av Kristi kors och tar den på sig för återlösning­ens skull, så­som Kristus tog på sig sitt kors för oss”.

Därmed sker något med arbetet. I ljuset från Kristi upp­stån­del­se kan vi i arbe­tet se en skymt av det nya livet. Johannes Pau­lus kallar det ett fö­re­bud om ”nya himlar och en ny jord. Ge­nom mödan – men aldrig utan den!”

Benedictus vet att arbetet har sin möda och han tar hänsyn till brö­der­nas svagheter. Samtidigt vet han att sysslo­löshet är sjä­lens fiende.

Och ändå finns det en upptäckt att göra. Arbetsverkty­gen förvand­las till heliga altarkärl. Vi lär oss att tacka för allt.

Förändringen har sin källa i vår hisnande tro. Han som är ”uppståndel­sen och li­vet” blev ”snic­karens son”. 

Påven Franciskus har ställt detta år under den helige Josefs sär­skilda be­skydd. Må vi söka hans vägledning så att Gud förhärligas i allt.

Hela livet blir som offerto­riet i mässan där vi bär fram oss själva med brödet och vinet. I varje mässa ber vi:

Välsignad är du, Herre, världsalltets Gud, ty av din givmildhet har vi tagit emot det bröd/vin som vi bär fram till dig, en frukt av jorden/vin­stocken och av människors arbete som för oss blir livets bröd/andlig dryck.