– Apg 5:34-42 Ps 27:1,4,13-14 Joh 6:1-15 –

Gamaliel manar rådsmedlemmarna till eftertanke. ”Tänk er för”, sä­ger han. Han hänvisar till tidigare fanatiska upp­ror, som gått un­der efter en tid. Kanske fick Saulus, som var upp­fostrad vid Ga­maliels fötter, höra detta råd, men han lär knap­past ha lyssnat – då. 

Stora rådet, särskilt saddukeerna, låter sig gripas av ursin­ne över apostlar­nas vittnesbörd, medan fariseen Gamaliel resonerar klokt och för­­nuftigt: ”Om detta är männi­skors påfund försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem”.

Förnuftet räcker ett gott styc­ke, men inte än­da fram. 

Tron behövs. Vi ser det när apostlarna gläder sig över att ha fått för­ned­ras för Jesu namns skull. Genom Kristi påsk vet de att detta är vägen till Fadern.

Tron behövs också när vi hör om brödundret.[1]

Att de hungriga fick bröd kan var och en glädjas över. Men Jo­han­nes kallar brödundret ett ”tecken”. Han påmin­ner också om att brödundret skedde strax före påskhögtiden.

Vi som genom påsken har ”sett i facit” vet att brödundret pekar mot den he­li­ga euka­ristin, ”trons och påskens sakrament”.

Likväl kommer också vi i situationer som upprör och kan­ske väc­ker ur­sin­ne. Detta följs, som den bittra erfarenheten vet, av upp­givenhet och tomhet.

Gamaliels råd räcker ett första stycke: ”Tänk er för”.

I handling ger oss Jesus ännu ett råd. Det står att han ”drog sig un­dan till ber­get igen, i ensamhet”.

Den ensamheten rymmer hans innersta hemlig­het, vägen till och ge­men­­ska­pen med Fadern.

Vi behöver renas och luttras för att upptäcka skillnaden mellan egna ”på­fund och verk” och det som är ”från Gud”.

I den heliga eukaristin, tydligast i den första eukaristiska bönen, följer vi Jesus in i hans ”ensamhet”, hans överlåtelse och offer, som för till Fadern.  

---

[1] Under åtta dagar låter kyrkan oss under vardagsmässorna lyssna till Johannes sjätte kapitel, allt i påskens ljus.