– Tit 1:1.5 Ps 96:1-3,7-8a,10 Luk 10:1-9 –

Vad de flesta firade igår, firar vi benediktiner idag, aposteln Pauli två närmaste medarbetare Timo­theos och Titus.

De skulle befästa församlingar som Paulus grundat i ”vår reli­gions sanning” och i ”den sunda läran”. 

Samtidigt hör vi en personlig ton mellan Paulus och hans med­arbetare. Han kallar Titus sitt ”äkta barn i den gemensam­ma tron”. Timotheos kallar han sitt ”kära barn”. Det teologin kallar ”apo­s­tolisk succession” rymmer förvisso en lära, men är samti­digt nå­got djupt personligt.

Paulus kallar sig själv ”Jesu Kristi apostel”. Det apostoliska uppdraget har sin källa i Jesu person och hans under­visning.

Jesus uppmanar oss att ”be skör­dens Herre att han sän­der ut ar­betare till sin skörd”. En kärleksfull samverkan mellan de troen­des bön och Herrens fortsatta sändning av arbetare.

Dessa skickas som ”lamm in bland vargar”. 

Vargarna ”pacificeras” och förlorar sin missriktade kraft redan ge­nom den häls­ning som skall använ­das när de utsända kommer in i ett hus: ”Frid över detta hus”.

Vi hör den hälsningen i varje eukaristi: ”Herrens frid vare alltid med er”.

Vi påminns om fridens källa: ”Guds lamm, som borttager värl­dens synder… Giv oss din frid.”

Vi får veta att denna frid föregriper den slutliga måltiden: ”Saliga de som blivit kallade till Lammets måltid”.

Det uppdrag vi får vid mässans slut är att förmedla den gåva vi själva har tagit emot: ”Gå i Herrens frid”.