– Jes 56:1,6-7 Ps 84:3-5,10-11 Joh 4:19-24 –

”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.”

Det är lätt att se de negativa sidorna i kyrkan, och att fångas av bedrövelse. Men profe­ten utlovar ”glädje i mitt bönehus”.

”Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.” Det är svårare att tro på Kyrkan än att tro på Kristus. Redan Salomo för­undra­des: ”Kan Gud verkligen bo i det­ta hus som jag har byggt?”

”Svårigheten” att tro på Kyrkan är släkt med människoblivandets ofattbarhet för tanken. Gud är inte bara i Jesus. Han är också i Kyr­­kan.  

Vi hör en anty­dan om det i Jesu ord till den samariska kvin­nan: ”Fräls­­ningen kommer från judarna”. Det började på en konkret plats, Betle­hem, i ett barn av Juda stam.

Jesu ord om tillbedjan ”i an­de och san­ning” innehåller mera än en allmän ”andlig­het”. Detta ”mera” är både en gåva och en anstöt.

Att tillbe i ”ande och sanning” är att tillbe Fadern i Anden, genom honom som kallar sig och är Sanningen.  

Det Gud har gjort och gör ge­nom sin Son och sin Ande fortsätter i den he­li­ga Kyrkan.

Det är vårt ödmju­ka men frimodiga katolska vittnesbörd i böne­vec­kan för de kristnas enhet.

Vägen till tro är inte att grubbla, utan att be om tro, också om tron på Kyrkan.

Låt oss be om fördjupad tro på Kyrkan, så att vi upptäcker hen­ne som platsen för till­bed­jan i ande och sanning.

”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.”