– 1 Joh 2:18-21 Ps 96:1-2,11-13 Joh 1:1-18 – 

”Detta är den sista tiden.”

Det har ofta hörts liknande budskap och röster i historien, men männi­skans his­toria är sig väldigt lik, trots olika kriser.

Modern kosmologi säger att universum har existerat i miljarder år.

I jämförelse med detta tidsperspektiv blir männi­skans tid på jor­den yt­terst kort, och tiden efter Kristi ankomst som människa ännu ”kor­­­­­tare”.

Vad menar aposteln Johannes när han talar om ”den sista tiden”.

I prologen till sitt evangelium börjar aposteln Johannes ”i begynnelsen”, före den tid som män­niskan kan utforska, före all mätbar tid.

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Allt blev till genom det.”

Det är detta Ord som blev människa och steg in i tiden. 

I en antifon sjunger kyrkan: ”Aldrig har något sådant hänt, al­drig skall det ske igen”.

Det är Ordets ankomst och närvaro i människans tid som gör den till ”den sis­ta ti­den”. Evigheten steg in i människans tid.

Och än mer. Evigheten stiger in i människan.  Aposteln säger: ”Ni har blivit smorda av den He­lige och känner alla san­ning­en”. Att ”känna” betyder att ha ge­men­skap med.

Anden ”smörjer” människan och ingjuter Sonen i hennes in­nersta. Evigheten tar sin boning i människan och hennes tid. Det gör all tid mellan Kristi himmelsfärd och hans återkomst till ”den sista tiden”. 

I koncentrat firar Kyrkan det i den heliga eukaristin. ”Den sista tiden” går in i oss och vi i den.

”Detta är den sista tiden.”