– 1 Joh 2:12-17 Ps 96:7-10  Luk 2:36-40 –

”Den som gör Guds vilja består för evigt.”

Johannes korta mening avtäc­ker människans ka­pacitet. Sam­tidigt rym­mer den julens och inkarnationens gåva.

”Guds vilja” har blivit synlig i hans Son, född av Maria. Lukas berättar att ”pojken växte och fylldes av styrka och vishet.” Hans gudomliga vä­sen gjorde inte hans mänsklighet om intet.

Till de män­skliga vill­koren hör att människan ständigt förändras. Något fast och stabilt läge finns inte. Varje dag är ett framsteg el­ler en tillba­ka­­gång.  

Jesus antog våra mänskliga villkor för att vara vårt föredöme. Han fres­ta­des, men ”be­­segrade frestaren och lärde oss att övervinna syn­den”.

Genom sin apostel Johannes lär han oss att skilja mellan kroppens le­gi­­tima be­hov och dess ”begär”; mellan vad ögonen får glädjas över och vad de frestas att ”åtrå”; mellan sund glädje över de talenter vi har fått och vad ”högfärden skryter med”.

Allt som styrs av ”begär”, ”åtrå” eller ”hög­­­färd”, måste dagligen avvisas. Livet på jorden förblir en kamp, där människan antingen växer eller krym­­per.

Men ännu viktigare är att göra den stora upptäckten, att upptäcka nå­dens kraft. Jesus ”växte” som människa för att han var fylld av nåd och sanning. Endast genom nåden växer människan.

Hanna ”tjänade Gud dag och natt med fasta och bön”. Ändå är det inte detta hon hänvisar till. Hon ”ta­lade om bar­net”.

Det är genom Jesu nåd som män­niskan växer till, även om det i egna ögon tycks bli sämre. Julens sa­li­ga utbyte pågår, särskilt i den heliga eukaristin. Han blev fattig för att göra oss rika.  

Jesus ”växte till” för att människan skulle få del av ”Guds vilja”, som rym­­mer både hans bud och hans nåd.

Så att det också om människan kan sä­gas att hon ”väx­te och fylldes av styr­­ka och vis­het.”

Det är Jesus som växer till i människan. Det är om denna människa som Johan­nes sä­ger:

”Den som gör Guds vilja består för evigt”.