Kortpredikan

– Jes 48:17-19 Ps 1:1-4,6 Matt 11:16-19 –

”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”

Vilken bild! Friden liknas vid en ström som rinner till och se­dan, enligt Jesu ord, blir en källa i hjärtats innersta.

Det är löftet till den som ”ger akt på” Herrens bud. Samma löfte skymtar i företalet till Benedictus regel: ”Vänd dig bort från det on­­da och gör det goda”. Texten fortsätter direkt: ”Sök friden och strä­va efter den”. Det tycks nästan vara olika sidor av ett och sam­ma mynt.    

Staretsen Siluan beskriver motsatsen. Han säger att den som föl­jer den egna viljan aldrig får frid. Hon är aldrig nöjd. Ingenting pas­­sar, antingen är det för svårt eller för lätt, för krävande eller för generöst.

Den barnsliga egenviljan ser vi i dagens evangelium om dem som avvisar både den asketiske Döparen och den livsbejakande Människo­sonen.

”O att du ville ge akt på mina bud!” Pro­feten vädjar. Han vill öpp­na våra ögon för en gåva. Vi ser det hos dem som kan tacka för allt, vad som än händer. De har upptäckt gåvan i att leva i lydnad och över­låtelse.

En vägledare[1] säger: ”När du exempelvis är nedtyngd av sorg el­ler dysterhet, lider av hettan, kylan eller något liknande, lyft då upp ditt hjärta till den eviga viljan, som för ditt eget bästa vill att du, i den stunden och på det sättet, skall uthärda denna be­svär­lighet”.

Han kallar gåvan: ”Det närvarande ögon­blickets sakra­ment”.

Den heliga eukaristin fortsätter i det enkla hjärtat.

”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”


[1] J-P de Caussade: Överlåtelsen åt Guds försyn. Cavefors 1985.