– 2 Kor 4:1-2,5-7 Ps 96:1-3,7-8a,10 Luk 22:24-30 –

Hela den mänskliga tillvaron är sakramental. Människan ser och hör inte di­rekt. Hon lider av det och längtar efter att se Gud, men det förblir det slutliga målet. De som påstår sig se måste prövas särskilt noga! På den här sidan dö­den hör och ser vi indirekt. Också kyrkans heliga sakrament både uppen­ba­rar och döljer.

Gregorius ville egentligen inte bli påve. Han ville förbli munk. Han var ivrig att nå målet, det saliga skådandet. Men folket i Rom visste att han ha­de gåvorna som behövdes, både i jordiska och himmelska ting, och han ställde sig till Kyr­kans förfogande.

Samtidigt plågas han av sina svagheter och kunde likna sig vid ett lerkärl. Den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från honom själv.

Han ställde höga krav på sig själv, men också på de andra herdarna i kyrkan. De skall vara som väktar­na/spa­narna hos profeten Hesekiel, som skulle upp­täcka fienden i tid och varna för den. Därför måste de stå på ett ”högt ställe”, så att de kunde se.

Detta ”höga ställe” var deras eget liv. Deras moraliska och andli­ga liv skall vara ett före­döme  för hjorden. Ändå är det inte ett orimligt krav. Det är Gud som ly­ser upp de­ras eget hjärta med ”kunskapen om Guds härlighet”. Annars sprider de bara eget ljus.

En påve, och varje ledare, skall vara ”tjänarnas tjänare”. Utan den öd­mjuk­he­ten sviker de sitt uppdrag.

Det betyder att herden inte får stöta bort de svaga. Ibland måste han lyssna till ”oväsentligheter”, som Gregorius säger, men utan att dras in i ”detta pratan­de”, aldrig svika sitt uppdrag. 

Alla kan känna igen sig i herdens uppdrag.

Varje män­ni­ska är väktare över sitt eget liv. Hennes förstånd och vilja skall stå på ett ”högt ställe” och styra krop­pen med alla dess böjelser, trots att hon är svag och har skatten i ler­kärl.

Ändå – den som ger uppdraget, ger också kraften.

Och mer än så. Han är själv med. Det är hans prövningar i sin egen kropps lemmar det handlar om. Därför kan Jesus säga till apostlarna: ”Ni har stannat kvar hos mig i mina prövningar.” Den som sviker har lämnat platsen vid Jesu sida.

Måtte Jesus en gång kunna säga till oss: ”Ni har stannat kvar hos mig i mina prövningar.” – Därför firar vi den heliga eukaristin.