Kortpredikan

– 2 Thess 3:6-10,16-18 Ps 128:1-2,4-5 Matt 23:27-32 –

Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken utnyttjar de och lever på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland ges en förment andlig motivering – tan­ken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsning­en” befriar från mödosamt arbete.

Paulus motiverar inte, men drar den praktiska slutsatsen: ”Den som inte vill arbeta får inte heller äta.”

I sin regel säger Benedictus att bröderna skall arbeta och läsa på bes­täm­da tider. Han ger ar­betet en andlig motivering: ”Sysslolös­het är sjä­lens fiende”. Sysslolöshet befrämjar illusionen att allt re­dan är klart. Lättjan visar att så inte är fallet.

Sysslolöshet leder till bristande vaksamhet. Frestelserna finner en öppen dörr. Lagas inte hålen i taket, drop­par det in och huset för­störs. Rensas inte ogräset bort kväver det vad som såtts.

Men arbete är tänkt att vara något mer än möda. Redan att Her­ren söker arbe­tare i sin vin­gård signalerar något nytt. Benedictus infogar arbetet i klostrets liv och höjer därmed arbetets status. I klostret skall allt för­här­liga Gud.

Arbetets möda motsvarar då vår Herres lidande, men något skym­tar fram av det försonade och nya livet.

Arbetet motsvaras liturgiskt av offertoriet där vi bär fram av jor­dens/vinrankans frukt och människans arbete, men där förvand­lingen börjar och en ny skapelse skymtar fram.