Kortpredikan

S. Knut, konung och martyr, Danmarks skyddspatron 

– Hos 14:2-10 Ps 51:3-4,8-9,12-14,17 Matt 10:16-23 –

Knut den helige, kung i Danmark på tusentalet, mördades av sina motståndare framför altaret i S:t Albans kyrka i Odense år 1086. ­Men de ångrade sitt dåd och så firas han som martyr och landets skydd­s­­patron.

En liknande maning läser vi i profeten Hoseas avslutande kapi­tel. Nordriket, Israel, skulle inte mer lita till ”Assur”, den militära och politiska makten. Men inte heller lita på sina egna ”händers verk”.

Profeten ger en rad löften med bilder hämtade från naturen. Gud skall bli som ”dagg”; ”rotskott” skall bli fagra ”olivträd”. De skall få ”odla säd”; vinträden och cypresserna skall grönska.

”Den som är förståndig må besinna detta”. Det gjorde inte Israel och deras öde förblir en bister varning för den som slår dövörat till.

I evangeliet sänder Jesus ut sina lärjungar och använder djuren som bilder. De skickas som får in bland vargar. De skall vara klo­ka som ormar och menlösa som duvor. Vi kan lära något av det som blivit specifikt för de olika djuren.

Ormens slughet behövs när fåret skickas bland in bland vargar. Paulus var listig när han vid ett tillfälle spelade ut sina motstån­dare mot var­andra och så själv blev fri för sitt uppdrag.

”Akta er för människorna”, säger Jesus. Ett rent hjärta gör sikten klar och får inte förväxlas med godtrogen naivitet. Det betyder inte att slippa undan mot­stånd och fiend­skap.

Lärjungarna behöver inte kunna alla argument. Det som behöver sägas skall läggas i deras mun när de ber om Andens ledning och håller ut.

Responsoriepsalmen påminner oss om vägen: ”Skapa i mig Gud ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande”.