Kortpredikan Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet

– 1 Mos 3:9-15, 20 Ps 98:1-4  Ef 1:3-6, 11-12  Luk 1:26-38 –

Kyrkan förkunnar Marias fullkomliga renhet. Det ett vitt­nes­börd om Guds vidunderliga plan. Det som gick snett i begynnelsen är återställt i jungfru Maria.  

Anselm, benediktinen från Canterbury, säger: ”Gud är Fader till alltets tillblivelse. Maria är moder till alltets återställelse.”  

Högtiden är också ett vittnesbörd om nådens samverkan med den mänskliga friheten.

Med sitt fria ja samverkade Maria med det som ängeln förkunna­de. Tillvarons makter bävade och väntade innan hon hade sva­rat. Men också hennes fria JA vitt­nar om nåden. Hon var ju befriad från ursyndens fläck och full av nåd.

Ängeln visste det och hälsar henne med en vördsam hälsning: ”Var häl­sad, du högt be­nådade”. Oftast faller människan till mar­ken när änglar visar sig. Här är det ängeln som vördsamt hälsar henne.

Det betyder inte att nåden hade berövat henne friheten. Hon var inte tvingad att svara som hon gjorde. Inte heller förskonar nåden henne från kamp, frågor och lidande. Också hon måste tro, hop­pas och hålla ut i kär­le­­ken. Hon de­lade varje människas villkor.

Egenviljan bedrog Eva. Maria visar att lydnad och överlåtelse le­der till äkta frihet.

Genom sitt unika moderskap är hon också vår moder i nådens ordning. Hon förmedlar nåd. Det sker när vi följer hennes väg. När vi sä­ger vårt ja i lydnad och överlåtel­se och upptäcker att det inte för­minskar vår frihet, utan befriar den.

Vi gör det i den heliga eukaristin.

Genom vårt ”Amen” till den heliga kommunionen in­stämmer vi i Marias ”Ja” och får del av nåden.

­