– Rom 12:5-16a Ps 131 Luk 14:15-24 –

”Välkomna, allt är redo!”

Inbjudan är vidöppen. Det är människan som hittar på ursäkter. Hon tror sig ha rätten att prioritera annat och ta emot nåden se­nare, när det passar.

Domen är hård, men rättvis. ”Ingen av dem som först blev inbjud­na skall få vara med.” Inte för att de inte duger, men för att de av­visar nåden. 

Det är nåden som präglar den kristna moralen, livet tillsammans i Kristi kropp. Buden är praktiserad nåd.

Det är en gåva att få tjäna, att få dela med sig, att undervisa, att trös­­ta och förmana och att visa barmhärtighet.

Nåden upplöses inte i menlös snällhet. Kärleken skall vara upp­­riktig, hyckleriets motsats. Att hålla fast vid det goda, inne­fattar avsky för det onda.

Ändå krymper det inte till beräkning och småaktighet. ”Överträffa varandra i ömsesidig aktning.” 

Behovet av nåd förblir. ”Håll er brinnande i anden. Var ihärdiga i bönen.”

Nåden, å andra sidan, är inte svärmisk flykt från verkligheten. ”Vinnlägg er om gästfrihet. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för go­da att umgås med dem som är ringa.”

Ändå är allt nåd. Det finns inga hållbara ursäkter. Människans liv avgörs av hennes förhållande till nåden.

”Välkomna, allt är redo!”