– Rom 10:9-18 Ps 19:2-5 Matt 4:18-22 – Guds och Kristi ord ger inte bara information. Det rymmer en kraft som tränger in i och förvandlar ett trögt och tviv­lande hjärta. Människan kan avvisa ordet. Tron ges inte utan männi­skans vilja och samverkan. Ändå förblir tron en gåva, förmedlad av dem som fått uppdraget, allt genom

– Dan 7:2-14 Till Dan B:52-58  Luk 21:29-33 – Profeten Daniel ser hela världshistorien och dess välden och riken. De framställs som drastiska bilder av olika djur­liknande gestalter. Alla väl­den och mak­ter, ideologier och ”ismer”, har sin tid, men alla skall gå under. Därefter ser han en tron sättas fram. ”En som var gammal” intar

– Dan 6:11-27 Till Dan B:45-51 Luk 21:20-28 – Daniel i lejongropen – en förblivande verklighet. De svartsjuka och intrigerande hovmännen vill få Daniel på fall. De ”grä­­ver en grop för and­ra, men faller i egen fälla.” (Ps 7:16). Ondskan drar straffet över sig själv. Att också de ondas familjer straffas blir en bild för att

 – Dan 5:1-6,13-14,16-17, 23-28 Till Dan B:39-44 Luk 21:12-19 – Daniel formulerar domen över den övermodige babyloniske konungen. Denne prisar sina maktlösa avgudar och skålar i bägare tagna från tem­p­let i Jerusalem (helgerån). Men inför den skrivande handen på väggen fylls han av oroliga tankar, hans höfter skälver och hans knän slår emot var­andra. Skriften

– Dan 2:31-45 Till Dan B:34-38 Luk 21:5-11 – Profeten Daniel tolkar kung Nebukadnessars dröm om den enorma bildstoden, byggd av guld, silver, koppar och järn. Han förstår att de olika metallerna är symboler för de då kända folken och deras imperier, babylonier, meder, perser och greker. Det grekiska väldet (från slutet av 300-talet f.

– Dan 1:1-6,8-20 Till Dan B:29-33 Luk 21:1-4 – Under kyrkoårets sista vecka lyssnar vi till profeten Daniels bok. Den ställer fram Daniel och hans vänner som föredömen, när de tvingades leva i en rent hednisk miljö. De lärde sig kaldeisk/baby­lonisk kul­tur och ställde sina krafter i den kaldeiske kungens tjänst, men var ändå trogna

2 Sam 5:1-3  Ps 122:1-2,4-5 Kol 1:12-20  Luk 23:35-43 En förbrytares bön, fröet till Konungens rike Det är ett märkligt evangelium på denna kyrkoårets sista söndag, Kristus Ko­nung­ens dag. En Konung omgiven av två förbrytare. Alla tre korsfästa. Som kontrast hör vi i kol­lekt­bönen det triumferande uttrycket ”världs­alltets Konung”. I första läsningen hörde vi hur

– 1 Mack 6:1-13 Ps 9:2-4,6,16b,19 Luk 20:27-40 – Abboten Columbanus härstammade från Irland, men grundade kloster på kontinenten, skrev en klosterregel och påverkade många genom sin förkunnelse och sitt liv. Det klosterliv han spred i Eu­ropa var strängt och skulle senare ersättas av den mildare Bene­dictusregeln. Ändå lämnade det bestående avtryck. Några menar att de

– 1 Mack 4;36-37,52-59 1 Krön 29:10-12 (Resp.psalm)  Luk 19:45-48 – År 165 f.Kr. renade och åter­ställde Mackabeerna temp­let i Jerusalem, efter att med vapenmakt ha besegrat fien­der­­na. Med stor glädje fira­de man templets återinvigning och festen firas än idag (Chan­nukká). Jesus ”körde ut” dem som drev handel i templet. Han sa­de: ”Det står i

  – Sak 2:10-13 Luk 1:46-55 (Resp.psalm) Matt 12:46-50 – Denna minnesdag uppstod genom det apokryfa Ja­kobs proto­evangelium från mitten av första århundradet. Det berättar hur Maria som litet barn av sina föräldrar Joakim och Anna fördes till templet för att där beredas för sin uppgift att bli Mes­sias mo­der. Jakobs protoevangelium har aldrig tillhört