– Rom 8:31b-39 Ps 109:21-22,26-27,30-31 Luk 13:31-35 – Slutet av åttonde kapitlet i Romarbrevet är hisnande och vackert, ock­­­­­så rent litterärt. Paulus drar konsekvensen av vad Gud har gjort för dem som har del i Kristi död och uppståndelse. ”Om Gud är för oss, vem kan då va­ra mot oss?” Ingen makt i värl­den, varken död

– Rom 8:26-30 Ps 13:4-6 Luk 13:22-30 – Till de tröga, lata och obeslutsamma säger Jesus: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten”. Till de högmodigt självsäkra talar han till och med om en ”låst port”, även om de har ”ätit och druckit med honom”. Till dem som låter sig varnas, till dem

– Rom 8:18-25 Ps 126:1-6 Luk 13:18-21 – ”Allt skapat är lagt under tomhetens välde.” Det är inte svårt att se. Skapelsen lever i ”slaveri under förgängelsen”. Något har gått fel och alla lider av det. Men så för aposteln beskrivningen ett steg vidare. Han kallar tom­­­­heten ”födslovåndor”. Det trollar inte bort smärtan, men ger den

Simon och Judas, apostlar  – Ef 2:19-22 Ps 19:2-5 Luk 6:12-19 – ”Genom apostlarna har vi lärt känna dig”, bad vi i kollektbönen. Apostlarna har förmedlat tillförlitlig kunskap om Herren. Utan den kunskapen hade vi navigerat i blindo. Jesus säger om sina apost­lar: ”Den som hör er, han hör mig”. Men successionen från apostlarna är inte

Vårfrumässa – Rom 8:1-11 Ps 24:1-4b,5-6 Luk 13:1-9 – Jesus uppmanar till omvändelse. Paulus förklarar omvändelsens innebörd och fullbor­dan. Jesus avvisar först ett enkelt orsakssamband mellan synd och yttre olyckor. Man kan inte från en olycka dra slutsatsen att den drabbade var ”större syn­dare” än andra. För alla gäller: ”Om ni inte omvänder er, skall

– Rom 7:18-25a Ps 119:66,68,76-77,93-94 Luk 12:54-59 – ”Varför avgör ni inte själva vad som är rätt?” Det är vad Paulus gör ner han rannsakar sitt inre. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Hans plåg­samma erfarenheter betyder inte fullständig maktlös­het. Paulus kan se

– Rom 6:19-23 Ps 1:1-4,6 Luk 12:49-53 – Liv eller död. Den slutliga skillnaden i tillvaron. Vi hör det både ur Pauli och ur Jesu mun. Den slutliga skillnaden börjar redan här i tiden. Psaltarens förs­ta psalm beskri­ver det som två vägar. Människan går på en av de två vägarna. Någon tredje väg finns inte. Paulus

– Rom 6:12-18 Ps 124:1-8 Luk 12:39-48 – I Romarbrevets femte kapitel har Paulus undervisat om tillva­rons förvandling genom Kristi död och uppståndelse. I sjätte ka­pitlet undervisar han om hur människan får del av denna förvand­ling genom dopet. Dopet är livets största gåva, men den tas emot i tro och är därför också ett val. ”Ni

– Rom 5:12,15b,17-19 20b-21 Ps 40:7-10,17 Luk12:35-38 – Aposteln Paulus sammanfattar trons centrum och uttrycker där­med alla människors gemensamma villkor. Av naturen har vi ett gemensamt ursprung. Paulus kallar oss Adams barn. Det motsva­ras av den nye Adam, Kristus, som nyskapat alla. Adams överträdelse ledde till ”en fällande dom för alla männi­skor”. Den juridiska bilden

– Rom 4:20-25 Luk 1:69-75 (Resp.psalm) Luk 12:13-21 – Abraham tvivlade inte på det löfte han hade fått av Gud. Han var förvissad om att Gud både ville och kunde infria sitt löfte. Paulus säger att han därmed ”räknades som rättfärdig”. Men denna rättfär­dighet var inte bara en bedömning hos Gud. Något skedde med Abraham.