2 SÖNDAGEN ”UNDER ÅRET”

Jes 49:3,5-6 Ps 40:2-10 1 Kor 1:1-3 Joh 1:29-34

Hur människan blir Jesu lärjunge

Vad är den första orsaken till att vi deltar i denna gudstjänst? Vad är den första orsaken till att någon blir en lärjunge till Jesus? – Vi har hört vad evangelisten berättade när de första lärjungarna kallades. Evangelisten säger mycket med få ord. Evangeliet är skrivet lång tid efter själva händelsen. Det är skrivet i ljuset av Kristi påsk. Den fjärde evangelisten har haft tid att tänka och den första församlingen med honom. Kyrkan har tagit emot hans ord som helig skrift. Den har något att säga alla som vill bli och växa som Kristi lärjungar.

Evangelisten har berättat hur Johannes Döparen har döpt människor i Jordan. Han var ett vittne om den som skulle komma efter honom. Nu är hans uppdrag slutfört och han kan lämna över. Han står där med två av sina lärjungar och Jesus kommer gående. Då säger han: ”Där är Guds lamm”. Några korta ord, men det tycks räcka. ”De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus.”

De två måste ha hört vad orden syftade på. De måste ha känt igen dem från synagogan, när de lästes ur de heliga skrifterna. De måste ha förstått att Döparens ord handlade om Messias, den utlovade. Profeten Jesaja hade liknat honom vid ett lamm, ett lamm som ”fann sig i lidandet, som ett lamm som förs bort till slakt”. Vi hör den profetian varje långfredag. Därför kunde den ene av dem, Andreas, lite senare säga till sin bror Simon: ”Vi har funnit Messias”. De hörde och kände igen Döparens ord som ett ord från Gud. De följde inte Jesus för att det verkade lockande i största allmänhet, utan för att de hörde Guds ord. Aposteln Paulus påminner en av sina församlingar om hur det började för dem när de kom till tro. Aposteln tackar Gud för att de lyssnade till Guds ord i hans predikan och tog emot det, ”inte som ett människoord utan som vad det verkligen är: Guds ord, som också visar sin kraft hos er troende”. Tron kommer av detta lyssnande, säger aposteln, av att människan hör och tar emot Guds ord som Guds ord. Novismästaren skall noga pröva om den blivande munken verkligen söker Gud, men det gäller alla lärjungar. Endast Guds ord, dvs. han själv, är den fasta grunden för lärjungens kallelse. Andra motiv och drivkrafter avslöjas med tiden. De kan spela in, men de avslöjas när tiden går och motgångarna kommer, eller när ogräset kväver den växande säden. De två lärjungarna hörde Guds ord i Döparens ord och följde Jesus. Endast Guds Ande i hans ord gör en människa till Kristi lärjunge. Att bli kristen är ingenting man själv bestämmer sig för. Det är ett svar på en gudomlig kallelse.

Så berättar evangelisten att Jesus vände sig om mot de två som följde honom och frågade vad de ville. De frågade var han bodde och fick svaret: ”Följ med och se”. Så står det att de stannade hos honom den dagen. De stannade för att höra fortsättningen, för att få undervisning. För att lära känna Herren, hans ord och hans röst. Vi hörde i första läsningen om den unge Samuel, han som av sin mor Hanna överlämnats till prästen Eli för att bli Herrens tjänare och fick växa upp i templet. En gång när han ligger och sover ropar Herren på honom. Samuel springer till Eli i tron att det var han som ropade, men Eli har inte ropat. Tre gånger upprepas det och först då förstår Eli att det är Herren som kallar på den unge Samuel. Då ger han honom rådet: ”Gå och lägg dig. Och om han vidare ropar på dig, så säg: ’Tala, Herre, din tjänare hör’”. Utan denna vägledning hade Samuel inte varit beredd att känna igen Herrens röst. Elis råd kopplade om hans lyssnande till den rätta våglängden. Elis råd motsvarar Jesu ord till de två lärjungarna: ”Följ med och se”. De fick följa med och se var han bodde.

Var bor Jesus för oss, hans efterkommande lärjungar? Genom sin Ande bor han i sin uppståndna kropp, som är hans heliga Kyrka. Han bor också i kroppens alla lemmar, som genom dopet blivit tempel för den helige Ande. Men för att känna igen hans röst behöver lärjungen lära känna Herdens röst, för att kunna skilja den från andra röster som vill leda lärjungen på avvägar och göra dem till slavar för främmande makter. Precis som Samuel behövde Elis råd, behöver varje lärjunge den heliga kyrkans vägledning och undervisning för att skilja mellan sann och falsk vägledning, mellan sann och falsk lära. De första lärjungarna, de som skulle bli apostlar, behövde flerårig och tålmodig undervisning. Trots att de redan av Johannes Döparen hade hört om Guds lamm, hade de svårt att förstå när Jesus själv började tala om sitt förestående lidande. Evangeliet berättar öppet om lärjungarnas småaktiga och äregiriga tvister om vem som var störst ibland dem, om deras tröghet att förstå. Ingen av dem, utom Johannes, den som skrivit detta, och Maria, hade mod att stå vid korset. Först senare, när han uppstått från de döda och visat sig för sina lärjungar, började de förstå lidandets och korsets hemlighet. De fortsatte att lyssna, fortsatte att be tillsammans. Genom Anden öppnades deras hjärtan för bredden och längden, höjden och djupet i Herrens kärlek, det redan Döparen hade sagt när han talade om Guds lamm.

För Paulus tycks det ha gått fortare. Åtminstone när vi hör vad han sade i andra läsningen till de kristna i Korint: ”Gud har köpt er och priset är betalt”. Kristus köpte oss fria från all syndens skuld genom sitt blod på korset. Fria både från skulden och från fruktan för döden. Redan profeten Jesaja, som Döparen syftade på det med sitt ord om lammet, hade sagt det: ”Han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna”.

Att skulden är betald, att lärjungen är friköpt, lägger också grunden för fortsättningen och kallelsen till helighet. Paulus säger till de kristna i Korint, de som missbrukat nåden och t.o.m. levde i otukt: ”Ni tillhör inte er själva”. Den icke-troende och ogudaktige inbillar sig att han själv är herre över sitt liv. Den troende lockas att tro det när själviskheten tar över och tillåts styra. Paulus väcker längtan till liv hos den som fort-sätter att lyssna, lyssna också till de avslöjande orden, längtan efter den sanna friheten. Endast sanningen gör fri och sanningen är att människan är skapad av Gud och friköpt på korset. Paulus säger om korsets ”fortsättning” att lärjungens kropp blir ett ”tempel för den helige Anden, som ni har inom er och ni har fått från Gud”. Dessförinnan har han formulerat lärjungens hisnande mål: ”Den som förenar sig med Herren blir en ande med honom”, försmaken till det eviga livet. Egentligen skymtar det fram redan när Jesus möter Petrus. Evangelisten säger att Jesus såg på honom. Petrus blir sedd och hör om sin kallelse genom det namn han får.

Kyrkan påminner oss alla, både syndare och helgon, om såväl grunden för vår förtröstan och om kallelsen till helighet, när prästen i varje mässa lyfter det konsekrerade brödet och säger: ”Se Guds lamm, som borttager världens synder.” Det pekar mot slutmålet: ”Saliga de som blivit kallade till Lammets måltid”.

Amen