Kristi kropps och blods högtid

5 Mos 8:2-3, 14b-16a 1 Kor 10:16-17 Joh 6:51-58

Utan eukaristin kan vi inte leva

Hur många tror idag på Kristi verkliga närvaro i eukaristins bröd och vin? Ibland får man höra tecken på att den tron vacklar, också bland katoliker, och man blir beklämd. Symboliska omtolkningar har tagit över. Sannolikt beror det på att relativismen, där det inte finns någon sanning, har trängt in också i det allraheligaste. Någon deltog i en gudstjänst, det var i ett annat land, och reagerade med förundran: ‘Ni tycks tro på det ni firar’. Man utgick alltså från att det inte var sant och reagerade när man mötte några som fortfarande trodde. Då bör man heller inte förundras över kyrkans svaghet. Eukaristin, kyrkans källa och höjdpunkt, bygger på denna tro.

Det handlar om liv eller död, ingenting mindre. Utan eukaristin dör vi. Den katolska tron vet det. Eukaristin ställer oss inför denna verklighet därför att denna tro är så hisnande stor. Det finns inget annat folk vars gudar är det så nära som vår Gud är oss nära. Herren utgöt sitt blod som en lösepenning för att vi skulle köpas fria från vårt eländiga slaveri. För att denna välgärning alltid skulle vara närvarande lämnade han sin Kropp och sitt blod att mottas av de troende, säger Thomas av Aquino. “O vilken oskattbar och förunderlig måltid, hälsosam och full av all ljuvlighet!” Skönheten beror på att det är sant, att det är verkligt.

I evangeliet talar Jesus om verklig föda. Man kunde tro att det var hämtat ur en matbilaga till dagstidningen, där experter råder läsarna att avstå från skräpmat och inta verklig föda. Nu vet vi att Jesus talar om en annan slags mat. Men skulle vi kalla hans gåvor verklig föda? Är vi beredda att kalla den lilla vita hostian (nattvardsbrödet) verklig föda? Tänker många inte i stället att eukaristin och de andliga gåvorna är mindre verkliga än den materiella födan? Av naturen tänker människan att materien är det verkliga, medan det andliga är mera osäkert.

Jesus vänder på det hela och säger: “Mitt kött är verklig föda”. Det materiella har sin tid men förgår och är därmed mindre verkligt. Även den mest bastanta måltid är en skugga i jämförelse med den föda Jesus utlovar.

Jesus jämför sin gåva med mannat i öknen, den föda som israeliterna fick på väg till det utlovade landet. Mannat var ett tydligt tecken på Guds omsorg om sitt folk. Nu förklarar Jesus skillnaden mellan förebilden och verkligheten. Han säger om sina judiska fäder: De åt och dog. Också mannat hade ett begränsat värde. Jämfört med det bröd han skall ge liknar det en skugga.

Också israeliternas liv slutade i dödsriket. Längre räckte inte den föda som de hade tillgång till. Deras hopp om evigt liv förblir vagt och oklart. Som jämförelse säger Jesus: den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv. Skillnaden är oerhörd. Det bästa hittills visar sig vara en skugga. när det ställs bredvid verkligheten.

Det är inte konstigt att också många av hans lärjungar fann Jesu tal både obegripligt och outhärdligt. Kyrkan gör inget för att mildra anstöten i Jesu ord och hon kan inte förklara dem. Ändå vet hon i sitt innersta att eukaristin är hennes dyrbaraste skatt. Ingenting väger tyngre än den hostia som läggs i våra händer eller på våra läppar. Allt annat väger lättare, allt annat är förgängligt och begränsat.

När Jesus i början av kapitlet hade mättat de fem tusen i öknen, kom folk och ville göra honom till konung. De hade fått sin kroppsliga hunger mättad. Då säger Jesus: “Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv.” All annan föda pekar fram mot det bröd som Jesus talar om. Allt bröd har sitt ursprung och når sin fullbordan i det brödet, den ”verkliga födan”.

Det är därför trons människor är ivriga att få del av kommunionen innan de dör. Den kommunionen kallas viaticum, det betyder vägkost – vägkost för det sista stycket på jordevandringen. Inför döden behöver människan en kraft som är starkare. När den döende tagit emot kommunionen säger prästen: ”Kristi kropp och blod bevare dig till det eviga livet”. Kommunionen ger en underpant och borgen på den kommande härligheten.

Den gudomliga generositeten är häpnadsväckande. Ingen kan köpa eller göra sig förtjänt av denna gåva. Alla som renat sig från dödssyndens smitta är inbjudna. Det som ges i den heliga kommunionen övergår dessutom alla andra gåvor. Den övergår alla visioner och ekstaser och all förmåga att göra underverk. Ingenting kan jämföras med den verkliga födan, ty den är han själv. Ändå ges den oss på ett sätt som vi kan ta emot. Det är Guds barmhärtiga pedagogik.

Några helgon har en viss tid levt uteslutande på den heliga kommunionen. Inte för att alla skall göra det, men som ett tecken. Ett tecken på att här ges den sanna och verkliga födan, den som mättar människans djupaste hunger, hungern efter Gud och det eviga livet. Därför är gåvan ingenting mindre än vad Jesus säger: ”Mitt kött är verklig föda och mitt blod är verklig dryck. Den som äter detta bröd och dricker denna kalk skall leva i evighet”.

Lovad vare Gud för hans outsägligt dyrbara och verkliga gåva.

Amen.