Den helige Stefanos dag

Apg 6:8-10; 7:54-60 Matt 10:17-22

Mörkret fick inte makt över ljuset

Temat från igår får sin bekräftelse idag, den helige Stefanos dag – mörkret får inte makt över ljuset. Stefanos vittnesbörd om ljuset möts av ursinne. Det stannar inte med att de in­te förstår. De släpar honom ut ur staden för att stena honom. Men inte ens det kan släcka ljuset. Han besvarar deras ursinne med förbön: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd”. Mörkret fick inte makt över ljuset.

Mönstret finns redan i folkens historia. De största ledarna, de som vågat visa vägen, har ofta avvisats och många har fått betala med sina liv, Mahatma Gandhi, Dag Ham­mar­sköld, Martin Luther King. Men de har förblivit i kärleken. Ännu tydligare ser vi mönstret i kyrkans his­toria. Helgonen har ofta mötts av hårt motstånd under sitt liv.

Varför detta motstånd? Varför får de självutnämnda ledarna så lätt anhängare? Varför föredrar människan mörkret framför ljuset? Varför är det är så svårt att höra sanningen? Finns det något bättre svar än kyrkans klassiska, arvsynden?

Ännu viktigare är dock att Gud inte sätter punkt. Han lönar ont med gott. Den korsfäste uppstår från de döda och sänder sina apostlar tillbaka till det folk som korsfäst honom. Och ut i den värld som tycks avvisa honom på nytt. Mörkret får inte makt över ljuset.

I Stefanos liv upprepas samma mönster. När hans fiender grips av ursinne ser han him­melen öppen och Jesus stå på Guds högra sida, precis som Jesus själv in­för Stora Rådet. Stefanos är oåtkomlig för ondskans infektion.

En kyrkofader säger att det är kärleken i Stefanos som gör ho­nom omöjlig att besegra. Han är varken överlägsen eller undanglidande. Kroppen kan de stena. De tror att de kan beröva honom livet, men det finns inget liv att beröva, ty det har han givit åt Kristus. Han förenar sitt liv med dennes överlåtelse och offer. Det är det vi gör i varje mässa.

Att vi så lätt blir skumögda beror alltså på bristande kärlek. Redan den som vredgas och irriteras ser dåligt. Den som hatar blir helt blind. Stefanos är fylld av kärlek. Därmed ser han vem som har makten. Han ser Jesus på vars axlar herradömet vilar. Därför blir han in­te skrämd av motståndarnas hotelser och rop. Mörkret får inte makt över ljuset.

Inte heller fångas han av bedrövelse, bitterhet eller hämndlystnad. I stället ber han för sina bödlar. Och öppnar därmed vägen för deras egen räddning. Ett av vittnena till stenan­det hette Saulus. Det är den Saulus som senare skall bli en Paulus. Vår kyrkofader säger att Pauli omvän­delse skedde med hjälp av Stefanos förböner. Paulus behöver inte bli för­lägen ö­ver Stefanos död. Stefanos gläder sig över gemenskapen med Paulus, ty kär­leken gläder sig i båda. Det är den sanna kärlekens makt och hemlighet, Kristi herravälde.

Kärleken är inte heller feg och anpasslig, den viker inte undan utan bekänner också an­stötliga sanningar. Samtidigt fullkomnas därmed kärleken. När Kristus förkunnat sanningen för människorna och de avvisar honom, då vänder han inte ryggen till dem, u­tan breder ut sina armar på korset för att omfamna alla, för att ge sitt liv för alla, för att dra alla till sig.

Vi är kallade att gå i martyrernas fotspår. Även om det inte handlar om ett blodigt marty­rium. Det ”vita” martyriets tro­het i daglig överlåtelse är inte mindre värd. Kanske mera. Inte som en duktighet eller en kramp­aktig ansträngning. Kärleken består inte i att uppfylla la­gen, utan i att låta Guds ljus brinna i våra hjärtan. I förbön för alla som förföljs för sin tros skull.

Mörkret har ingen makt över ljuset.

Amen.