Det heliga korsets upphöjelse

4 Mos 21:4-9 Fil 2:6-11 Joh 3:13-17

Korset i Tomelilla

Tillsammans med kyrkoherden från trakten Per Frosten­son hade jag I fredags förmånen att väl­signa ett minnesmärke i Tomelilla. Utanför den s.k. Celtic-baren i ortens centrum har arkitek­ten Per-Olof Kippel satt upp en knapp meter hög stenpelare. Stenen är huggen av broder Leo, munk i ett kloster i Nederlän­der­na. Han har också huggit ut apostlakorsen och annat i Mariavalls klosterkyrka. På framsidan av minnesmärket läser man tre ord: love, passion and friendship och över dessa ord ser man ett keltiskt kors. Den som avtäck­te pelaren var en känd fot­bollspelare, “Henke” Larsson, som länge spelat i det skots­ka fot­bollslaget Celtic. Celtic grundades för över hundra år sedan av en katolsk präst för att ta hand om fattiga barn som tvingats bort från Irland och tagit sin tillflykt till Skottland. Ur detta växte ett världsbe­römt fotbollslag. Den fotbolls­intresserade arkitekten reste ofta dit och och såg inte bara på fotboll. Han fascinerades av gemenskapen och stäm­ningen på de skotska barer­na och ville plantera ett frö av denna umgängesform i sitt eget To­melilla. Jag frågade i fre­dags om han egentligen visste vad han gjorde när han satte upp detta minnesmärke? De tre orden love, passion and friend­ship, och dessutom ett kors, som avtäcks, mitt i Tomelil­la, och dessutom två da­gar före dagens fest, som firar hur det åter­funna kor­set i Jerusa­lem blir avtäckt och firat. Ibland gör en människa mer än vad hon själv är medveten om.

Det är inte svårt att glädjas åt de tre orden love, passion and friendship. Motsatsen är hat, likgiltighet och fiendskap. Alla instämmer, men det är inte lika lätt att leva efter dem. Hur lever man i love, passion and friendship?

Ett första svar hade jag säkert fått om jag frågat den som av­täckt stenen hur man blir en bra fotbollspelare. Han hade förmodligen svarat: träning, trä­ning och åter träning. Om det gäller idrottens konst, så gäller det ännu mera konsten att leva i love, passion and friendship. Aposteln Paulus jämför sin andliga kamp med idrottsmannen, som går hårt åt sin kropp för att nå målet. Gå­vorna ramlar sällan ner i knät på den som sitter med händer­na i kors. Den som vill leva i kärlek, engagemang och vänskap mås­te helt enkelt öva sig. Ju trögare, desto trägnare. Det är ett första svar. Men hur gör man när det misslyckas, el­ler när krafterna sviker?

Det fanns något mera på den uthuggna stenen. Över de tre orden finns ett kors in­hugget. Att det är ett keltiskt kors visar på dess skotska bakgrund, men det är lika fullt ett kors. Det är inte bara modigt att sätta upp det mitt i Tomelilla, det är ett tecken.

Korset är den vanligaste av alla kristna symbolen, men också det mest svårfattliga och ofta mest anstötliga. Vi har det i vår flagga. Vi ser det på alla kyrkor. Men det är ett tecken som blir motsagt. I Irak har man inte bara drivit bort mer än en halv miljon kristna från sina hem. Man har systematiskt rivit ner korsen från kyrkorna.

Kristi kors kan förstås till en viss gräns. Den korsfäste gav sitt liv. Han är det oöver­träffade föredömet i love, passion and friendship. Han lönade ont med gott. Han bad för sina bödlar. Han gav sitt liv av kärlek för sina vänner. Vi kan och ska öva oss i att efterfölja honom.

Men så länge han bara är vårt föredöme orkar vi inte hela vägen. Inte heller kan vi förstå det hat som korset kan väcka. Man kan beundra en föredömlig människa, men knappast korsfästa honom. Inte heller kan vi förstå den entusiasm som väcktes när Kristi kors återfanns på 300-talet i Jerusalem och festen spred sig över hela den kristna världen. De troende ville hylla och kyssa korset. Dagens fest är en slags påsk på hösten.

En hjälp att förstå får vi i den första läsningen, där vi hör hur Israels folk knotar under ökenvandringen. De saknar vatten och blir otåliga. De gör uppror mot både Gud och Mo­se. De drabbas av giftiga ormar och många dör. Folket förstår att de har syndat genom att inte lita på Gud och de ber Mose om hjälp. Mose gör då en orm av koppar och sätter upp den på en stång så att alla kan se den. De ormbitna ser upp mot denna kopparorm och blir botade. Det låter vidskep­ligt, men är en profetia om Kristi kors. Korset botar från den skuld och de straff människan drar över sig genom sin synd, sin otro och sin brist på kärlek. Denna förlåtelse och detta botande får de troende del av genom de heliga sakramenten, fr.a. dopet, bikten och eukaristin. De rinner fram från den korsfäste, liksom det rann fram blod och vatten ur hans sida när sol­daten stack upp den med sitt svärd.

Orden på vår sten får sin djupaste mening från det kors som huggits in över dem. Det är från Jesu kors som det rinner fram love, passion and friend­ship. Vi får genom korset in­te bara en förebild att följa, vi får också kraft att göra det. Det är korsets hemlighet. Korset förmedlar nåd, gudomlig nåd. Ty det som rann fram ur Jesu sida var ingenting mindre än den gudomliga kärleken. Tillvarons största gåta är att det är aningen om detta som gör korset anstötligt. Kärleken rann fram ur hans sida för att rinna in i oss. Kristi kärlekslidan­de, passion betyder ju också lid­ande, gör oss till Guds och varand­ras vänner, så att vän­skapen kan sprida sig över hela världen. “Så älskade Gud värl­den att han gav den sin ende son.”

Korsets vertikala arm förbinder himmel och jord, den horisontella armen förbinder människorna med varandra. Det är ett verksamt tecken. Det ger och förmedlar vad det betecknar. Det rymmer både kraft och barmhärtig­het.

Korset är ett hoppets tecken, till slut det enda tecken som håller. För Tomelilla, för varje syn­dare och för hela den mänskliga familjen.

”Vi tillber dig, Kristus, vi välsignar dig, du som genom korset återlöste världen.”

Amen.