Krist kropps och blods högtid

5 Mos 8:2-3, 14b-16a 1 Kor 10:16-17 Joh 6:51-58

Verkligt bröd och verklig dryck

I den gångna veckan firade vi begravningsgudstjänst för syster Paula. Om en styv vecka skall vi göra det samma för syster Maria Cecilia. Det märkliga är att dessa gudstjänster, trots sorgen, inte väcker bedrövelse utan hopp och glädje. Det är som om vi behöver på­minnas om döden för att förstå att livet är större än det som levs mellan födelse och död. Det är lätt att tänka på detta livet som det verkliga och det kommande som något osäkert och skugglikt. Men det är tvärtom. I jämförelse med det eviga livet är detta liv en förbere­delse, ett fosterstadium, en skugga, som skall ersättas av verkligheten. “Jag dör inte, jag går in i livet”, säger lilla Theresa.

Något liknande påminns vi om av dagens högtid. Jesus använder uttrycken “verklig föda” och “verklig dryck”. Han menar naturligtvis inte någon särskild maträtt eller måltid, inte ens om den vore tillagad efter konstens alla regler. Han säger: “Mitt kött är verklig fö­da, och mitt blod är verklig dryck”. Bredvid denna föda är allt jordiskt bröd och all jordisk dryck något begränsat och övergående. Vi tänker lätt på det motsatta sättet. Vi tar det vanliga bröd som utgångspunkt. Då framstår det bröd som Jesus talar om som mindre verkligt. Men det är tvärtom. Vi ser det om vi tänker på vilka följder måltiden har, vilken frukt den bär. Den som äter av det jordiska brödet skall dö, medan den som äter av Jesu bröd skall leva för evigt. Den som äter den jordiska maten blir hungrig igen. Medan den som lever av Jesu föda aldrig skall hungra. Så stor är skillnaden och så stor är dagens högtid.

Tror vi att den lilla vita hostian (nattvardsbrödet) är verklig föda? Och den välsignade kalken verklig dryck? Många kan nog mera allmänt instämma i behovet av andlig föda. Än­då tänker man att den är mera osäker och flyktig – i värsta fall en tröstande illusion. Mate­rialisten tänker att det verkliga är det hon kan se och smaka, det människans sinnen ger henne kunskap om, medan det and­liga är mera osäkert.

Jesus vänder på det hela och säger: “Mitt kött är verklig föda”. Det jag ger är den san­na födan. Jesus jämför sin gåva med mannat i öknen, den föda som israeliterna fick i ök­nen på väg till det utlo­va­de landet. Vi hörde om det i den första läsningen. Mannat var ett stort mirakel. När folket vaknade på morgonen var marken täckt med något som liknade dagg, men som gav näring för hela dagens behov. Det var ett tydligt tecken på Guds om­sorg om sitt folk. Ändå säger Jesus om dem som åt detta bröd: De åt och dog.

Alla gåvor som de judiska fäderna hade fått var oerhörda. Judarna är världens mest priviligierade folk. Gud har gett detta folk förbundet och lagen, skrifterna och löftena. De var särskilt utvalda bland alla folk på jorden. Men också deras liv slutade i dödsriket. Läng­re räckte inte den föda som de hade tillgång till. Deras hopp om evigt liv förblir vagt och oklart. Också mannat hade ett begränsat värde. Jämfört med det bröd Jesus skall ge liknar det en skug­ga. Som jämförelse säger Jesus: “den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv”.

Det är inte konstigt att också många av hans lärjungar fann Jesu tal både obegripligt och outhärdligt. Kyr­kan gör inget för att mildra anstöten i Jesu ord och hon kan inte förkla­ra dem. Ändå vet hon i sitt inner­sta att de är sanna.

När den troende frestas av tvivel är det lätt att låta blicken glida över till den synliga och materi­el­la värl­den. Ofta uppstår tvivel därför att man redan har gjort det. Det mate­riel­la tycks ju så mycket verkligare. “Vi vet vad vi har men inte vad vi får”, säger denna världens kloka. I själva verket är det tvärtom. Ingenting väger tyngre än den hostia som läggs i vå­ra händer eller på vår tunga. Allt annat, även det allra bästa, väger lät­tare, är förgängligt och dödsdömt.

När Jesus i början av kapitlet hade mättat de fem tusen i öknen, kom folk och ville gö­ra honom till konung. De hade fått sin kroppsliga hunger mättad. Då säger Jesus: “Arbe­ta inte för den fö­da som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv.”

En gång talar Jesus med en samarisk kvinna vid Sykars brunn. Han ber henne om vatten och hon förundras över att han ber en samarisk kvinna om hjälp. Då säger Jesus: “Om du visste vad Gud har att ge och vem som talar med dig, då skulle du ha bett honom om levande vatten”. Kvinnan missförstår uttrycket “levande vatten” och tror att det betyder rinnande och friskt källvatten, till skillnad från det som fanns i cisterner eller andra kärl. Men “levande vatten” betyder det verkliga vattnet, den gudomliga nådens vatten, det som får det klaraste källvatten att framstå som grumligt. “Om du visste vad Gud har att ge…”.

På samma sätt betyder uttrycket “verklig föda” inte en viss slags mat, utan ursprunget till all mat och all föda, den nåd som kommer från Gud och den himmelska världen. Jesus säger: “Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen”. All annan föda pekar fram mot detta bröd. Allt bröd pekar fram mot Kristi kropp, som är det sanna brödet. Alla måltider pekar fram mot den he­liga eukaristin.

Det är därför eukaristin spelar en så fundamental roll för det kristna katolska livet. “Utan eukaristin kan vi inte leva”, sade de första kristna. Det är eukaristin som gör kyrkan till Kyr­ka. “Inget annat sakrament är så hälsobringande”, säger Thomas av Aquino, “Här renas vi från synderna, här växer dygderna och själen mättas med en mängd nådegåvor. Ingen kan tillräckligt beskriva detta sakraments sötma. Man dricker Andens ljuvlighet ur själva källan”. De troende är ivriga att få del av kommunionen när de ser döden närma sig. Den kommunionen kallas viaticum – det betyder vägkost – vägkost för den sista delen av jorde­vandringen. Vid den kommunionen säger präs­ten: ”Kristi kropp och blod bevare dig till det eviga livet”. Kommunionen ger en underpant på det verkliga livet.

I den heliga eukaristin ges den sanna och verkliga födan, den som mättar människans djupaste hunger, hungern efter Gud. Sanningen, som inte kan ljuga, sä­ger: ”Mitt kött är verklig föda och mitt blod är verklig dryck. Den som äter detta bröd och och dricker denna kalk skall leva i evighet”.

Amen.