TREDJE SÖNDAGEN UNDER ÅRET

Jes 9:1-4 1 Kor 1:10-13,17 Matt 4:12-23

Omvändelse

en tid sedan fick jag höra om en människa som blivit kristen. Han hade själv levt ett normalsvenskt sekulariserat liv. Hans uppväxt var inte präglad av otro, men heller inte av medveten tro. Han hade haft frågor och läst en del i bibeln. Jag känner inte i detalj vad som hände, men en dag visste han att Jesus levde. Från den dagen ändrades hans liv. Det hade fått ett nytt centrum och en ny riktning.

Det som mest övertygade i hans berättelse var att han verkade så förnuftig. Dessutom så glad, utan att vara exalterad eller onaturlig. Han hade fortfarande många frågor, men frågorna var sakliga och mottagliga för beprövade kristna svar, också från en katolsk präst. Och svaren verkade landa i honom på ett naturligt sätt.

Han var en konkret exempel på det som evangeliet berättar om – omvändelse. Och det sker i Sverige idag. Inte bara Pauli dramatiska omvändelse på Damaskusvägen, som vi firade i går. Inte bara Augustinus omvändelse några hundra år senare, som han själv har berättat om i sin självbiografi. Inte bara Benedictus, som lämnar det vildvuxna studentlivet i Rom och blir munk. Eller Ignatius av Loyola på 1500-talet, vars omvändelse vi också kan läsa om. Eller C.S. Lewis, som efter segt motstånd ”kapitulerade” och erkände att Gud var Gud. Dessa omvändelser kom att prägla deras fortsatta liv. Genom dem fick historien en ny inriktning. Något bryter in som förändrar historiens förlopp. För andra har omvändelsen varit mera odramatisk, kanske i många små steg. De har dragit konsekvenserna av den tro de fick med sig ut i livet. Omvändelser sker också idag, också i en sekulariserad kultur.

Vad är orsaken till att en människa byter kurs och börjar ett nytt liv? – Några kommer till insikt om att den hittillsvarande kursen är destruktiv. Ibland är det en kris som utlöser förändringen. Plötsligt, eller steg för steg, förstår de att livet inte behöver sluta i tomhet och död.

När Jesus träder fram och förkunnar omvändelse är motiveringen angiven. Han säger: Omvänd er. Himmelriket är nära. Detta gåtfulla ord, himmelriket, de andra evangelisterna säger ofta Guds rike, slår an en sträng hos dem som hör det. Det appellerar till människans längtan efter liv, ett liv i fullhet. De som lyssnade måste ha anat det, även om de inte förstod, även om de bara såg en människa och hörde en mänsklig röst. Många blev säkert bara nyfikna, men några reagerade som om de funnit en skatt, en dyrbar pärla.

Himmelriket? Guds rike? Ett rike, en tillvaro, ett liv, där allting kommer på rätt plats, eftersom Gud har blivit det viktigaste. Jesus säger att det riket är nära. Vi förstår att han talar om sig själv. Genom att han står där, är också himmelriket nära. Den man jag berättade om hade förstått att Jesus levde. Då fick allt annat andrahandsvärde. Paulus, som älskar att uttrycka sig dramatiskt, säger att allt det andra har förlorat sitt värde. Han vill kasta det på sophögen.

Vi märker det på konsekvenserna. Vi ser det hos de två brödraparen, Petrus och Andreas, Jakob och Johannes. Det måste ha funnits tyngd i den rösten: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare.” De bröt upp, lämnade fiskeri och familj, och följde rösten.

Så började det. Med dessa fiskare fick himmelriket sin fortsättning på jorden. De fick uppgiften att dra människor in i himmelriket. Detta fiskande skulle kräva stor möda och väcka många frågor. Det skulle avslöja deras egna mänskliga brister, men i grunden var det något vackert och glädjande. Ingen följer en sur röst och ingen följer frivilligt en hotfull röst. Redan i början hade det skimrat fram, en skymt av himmelsk skönhet och rikedom. De såg det i hans blick. Senare skulle en av dem säga: ”Vi har sett det med egna ögon, vi har tagit på det med våra händer.” Aposteln Johannes kallar det Livets ord. Han kunde också ha talat om Himmelriket. Aposteln vill dela med sig för att glädjen skall bli fullkomlig. Därför lämnar de båt och familj och följer rösten.

Matteus berättar att Jesus vandrade omkring i hela Galiléen. Sina lärjungar skickar han ut i hela världen. Himmelriket vidgar sitt tält och spänner ut sina tältstreck. Matteus berättar vad Jesus gjorde. Han undervisade och förkunnade budskapet, han botade alla slags sjukdomar och krämpor. Där himmelriket landar får världen ett annat utseende. När människor vänder om blir det mänskliga livet botat och helat. Trots att det bara skymtar fram och inte får förväxlas med framgång och jordisk lycka. I yttre mening kan det se ut som motsatsen. Tre av dessa bröder blev martyrer och kyrkan byggs med svaga människor. Trots detta finns himmelriket i kyrkans mitt, som ett frö eller en surdeg. Det växer genom långsam undervisning av de tröga. Det finns tyvärr sådana som har hört och sett, men inte har lämnat sitt gamla sätt att leva. De blir kristna till namnet, men utan glädje och kraft. De gör bördan tung för de andra. Ändå har kyrkan alltid tvekat att sortera bort dem. I stället uppmanar hon oss att bära de andras kroppsliga och moraliska krämpor, men hon fortsätter att vägleda och undervisa. Inte minst genom sina helgon, som ända till slutet har börjat varje dag med att på nytt omvända sig.

En omvändelse till det himmelrike som är nära i vår Herre Jesus Kristus och i hans heliga kyrka. Lovat vare hans heliga namn i evighet.

Amen.