Annandag jul

Apg 6:8-10; 7:54-60 Matt 10:17-22

Förtätad händelse

Vi har kallat julen och människoblivandet för ett förtätat ord. Det kan också användas om martyriet, som vi firar idag. Martyriet är ett förtätat ord, som talar samma språk som Ordet talade när det blev människa.

Vi frågade vad orsaken var till att Gud blev människa och fann att det enda svaret är kärleken. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin son.” Martyriet, att människor frivilligt ger sina liv för Kristus, har samma orsak. En kyrkofader, Fulgentius av Ruspe, säger om Stefanos martyrium: ”Samma kärlek som överlämnade Kristus från himlen till jorden, lyfte Stefanos upp från jorden till himlen. Samma kärlek som först visade sig i Konungen, strålade sedan fram i soldaten”.

Vår kyrkofader fortsätter: ”För att Stefanos skulle få motta den krona som hans namn betecknar stred han med kärlekens vapen, och med dem vann han överallt seger. På grund av kärleken till Gud vek han inte för de rasande judarna.” Vi tänker ofta att uppriktigt och modigt tal står i strid med kärleken, men då låter vi rädslan styra. Kärleken behöver mod och uthållighet för att inte svika. Vår kyrkofader fortsätter: ”På grund av kärleken disputerade han med dem som for vilse, för att visa dem till rätta.” Ändå handlade det inte om att vinna en debatt. Också i stridens hetta måste vi bevara hjärtat rent, och det rena hjärtat är ingenting annat än kärleken (Cassianus). Det rena hjärtat är närmålet, som vi hela tiden måste ha för ögonen för att nå slutmålet. Vi märker det hos Stefanos: ”På grund av kärleken bad han för dem som stenade hjonom, att de inte måtte bestraffas.”

Det är kärleken som bär frukt. Till skillnad från debatten, som kan lämna lik och sårade människor efter sig. Vår kyrkofader fortsätter: ”Buren av kärlekens kraft besegrade Stefanos den grymt rasande Saulus och fick i himlen gemenskap med honom som han på jorden haft till förföljare. Samma heliga och outtröttliga kärlek åstundade genom bönen att vinna dem som han genom förmaning inte var i stånd att omvända.”

Den förtätade händelsen rymmer samma outtömliga kraft som människoblivandet. Den tar sin boning i svaga och bräckliga lärjungar. Kärleken övervinner allt, utan att krossa och förstöra. Vår kyrkofader kan fortsätta: ”Se, nu gläder sig Paulus tillsammans med Stefanos, tillsammans med Stefanos åtnjuter han Kristsi strålande härlighet, tillsammas med Stefanos jublar han, tillsammansmed Stefanos härskar han. Ty dit Stefanos gått före, dödad av Saulus stenar, dit har Paulus följt efter, hjälpt av Stefanos böner. Paulus blir inte förlägen över Stefanos död och Stefanos gläder sig över gemenskapen med Paulus, ty kärleken gläder sig i båda. Kärleken övervann i Stefanos judarnas raseri, kärleken övertäckte hos Paulus de många synderna, kärleken i dem båda lät dem tillsammans ta himmelriket i besittning.”

Kärleken är ”alla goda tings källa och ursprung, det främsta värnet, vägen till himlen. Den som vandrar i kärleken kan inte gå vilse och behöver inte heller frukta.” Kärleken, även i martyriet, är den förtätade kraften som får hjärtat att vidga sig, den

Amen.