Nersänkta i och omformade av barmhärtighet

Långfredagen

Gudstjänsten till åminnelse av Herrens lidande

Jes 52:13-53:12 Heb 4:14-16;5:7-9 Joh 18:1-19:42

Nersänkta i och omformade av barmhärtighet

Långfredagens korsgudstjänst har en varm ton, trots det stora allvaret och trots alla brutala detaljer. Vi hör den i Johannes sätt att berätta. Det är inte ett tragiskt människoöde som beskrivs. Johannes berättar om honom som fullbordar sitt liv. Och bakom denna fullbordan anar vi värmens urkälla, den gudomliga barmhärtigheten.

Ingenting får makt över Jesus, trots att mörkret har kraftsamlat. När vaktstyrkan kommer för att ta honom till fånga, går han den till mötes och vakterna faller själva till marken.

Han utfrågas av översteprästen om sin lära och hänvisar till dem som tidigare hört honom. Då ger honom en av vakterna en örfil: ”Skall du svara översteprästen på det sättet?” Men Jesus viker han inte undan. Den onda makten rår inte på honom. Hans makt är inte vek och sentimental. I stället svarar han: ”Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?” Sanningen är starkare än våldet.

Tydligast hör vi det inför Pilatus, som blir osäker och vacklande, trots sin världsliga makt. Jesus påminner om verkligheten: ”Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den från ovan.”

Inte heller soldaternas lottkastning får sista ordet. I stället är det skriftordet som fullbordas, och därmed den gudomliga barmhärtighetens plan.

Vem kan låta bli att höra den varma tonen i Jesu ord till sin mor och till älskingslärjungen? ”Se, din son. Se, din mor.” Det är den värmen som genom Maria, Kyrkans moder, genomsyrar kyrkans liturgi.

Inte ens det skarpa spjutet, som skulle bekräfta att han var död, uppnår sitt syfte. Den gudomliga barmhärtigheten gör den skarpa spjutspetsen till ett verktyg för livet. Soldatens spjut öppnar för den varma ström av nåd som som sedan dess flyter fram i Kyrkans sakramentala liv.

Därför är det helt följdriktigt att Kyrkan denna dag som en moder omsluter hela världen med sina förböner. De troende fullgör en tjänst, de troendes kungliga och prästerliga ämbete. Kyrkan räknar med oss.

De som omfamnats av denna barmhärtighet uttrycker sin tacksamhet och kärlek genom att hylla och kyssa korset, redskapet som förmedlat barmhärtigheten till oss.

Inte heller berövas vi den heliga kommunionens värme, trots att det denna dag inte firas någon mässa.

I tacksam lydnad för vår förre påves ord, låter vi oss ”omslutas av Herrens barmhärtighet och omformas till barmhärtighetens sanna avbilder”.

Amen