Långfredagen

Gudstjänsten till åminnelse av Herrens lidande

Jes 52:13-53:12 Heb 4:14-16;5:7-9 Joh 18:1-19:42

Trots det stora allvaret skimrar Långfredagens liturgi av samma milda ljus som vi mötte i Skärtorsdagens gudstjänst. Källan var Jesu ord: ”Hur har jag inte längtat efter att fira denna påskmåltid med er.”

Johannespassionen, skrivet av kärlekens apostel, slutar inte i bedrövelse, utan i hopp. Jesu liv slutade inte i katastrof, trots att kunde verka så. Tvärtom, allt fullbordas.

Som näst sista ord säger han: ”Jag är törstig”. Jesus har tidigare avvisat den bedövningsdryck som soldaterna erbjöd sina offer. Han ville utstå sitt lidande vid fullt medvetande. Men här ber han om det sura vin som gällde som törstsläckare. Också det var ett ord som skulle fullbordas. Den lidande hade sagt i psalmen: ”I min törst fick jag ättika att dricka”.

Men är det inte också är ett rop till var och en av oss? Jesu törstar efter den människa som dåraktigt försöker släcka sin törst i andra källor? Samme evangelist har tidigare låtit Jesus säga: ”Den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”. I en korsvägstext frågar en författare (Paul Claudel): ”Herre, är det till mig du talar? Är det mig du behöver, mig med alla mina synder? Är det jag som fattas innan allt är fullbordat?” Är det min kärlek du törstar efter?

Själv fullbordar han sin kärleks omsorg genom att ge sin mor och älsklingslärjungen åt varandra. Även det pekar framåt. Alla lärjungar får en andlig moder: Se, din moder!

Inte ens soldatens spjut får det sista ordet. Ur hans sida rinner det fram blod och vatten, källan till dop och eukaristi, hoppets och kärlekens sakrament.

Därför ber kyrkan denna dag för hela den mänskliga familjen. Som Maria står Kyrkan vid korset, vid alla lidandes sida. Som moder omsluter hon allt och alla med den omsorg, som hon själv lever av.

Efter förbönerna följer hyllningen av korset. Vi får uttrycka vår kärlek till den korsfäste. ”Av hjärtat har jag dig kär, Herre du min starkhet.” Vi tror inte bara med förnuftet, utan med hela kroppen.

Samtidigt sjunger kyrkan Improperierna, förebråelserna. Kärlekens klagande fråga och förebråelse till alla trolösa, alla som vänder sig bort: ”Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och varmed har jag bedrövat dig? Svara mig.”

Kyrkan firar inte någon eukaristi denna dag. Ändå ger hon sina barn möjlighet att ta emot den heliga kommunionen, av de hostior som konsekrerades i gårdagens eukaristi.

Vår Herre törstar efter att släcka vår törst. ”Hur har jag inte längtat efter att fira denna påskmåltid med er.”