26 Söndagen under året

Hes 18:25-28 Fil 2:1-11 Matt 21:28-32

Han ångrade sig och gick

Det är den viktigaste meningen i det Jesus berättar. Den av de två sönerna som först sagt nej, ångrade sig och gick till vingårdens arbete. Han ångrade sig och gick. I denna mening skymtar människans storhet fram, mot bakgrund av hennes elände. Där skymtar också en kraft fram. Två små ord – ångra sig och gå – öppnar dörren till framtiden. Orden lyser. Han ångrade sig och gick.

Det är lätt att fastna i andra inslag av det Jesus berättar. Dessa kan rymma viktiga sanningar, men riskerar att missa kraften och dynamiken. Det är lätt att känna igen hyckleriet i den andre brodern. Han som fromt säger: ”Jag skall gå, Herre”. Det var ovanligt att tilltala sin far med ordet ”Herre”. Vill han dölja att han redan har helt andra planer? Hycklare är ibland lätta att avslöja. De för fromt tal på tungan, kanske har de avlagt stora löften och bär kyrkliga kläder, men deras liv talar ett annat språk. Ibland upptäcker vi det först senare, kanske efter döden. Skenet kan bedra. Den vi trodde att vi kunde lita på visar sig ha spelat med dolda kort. Den som fått stort förtroende visar sig ha missbrukat det. Svikna löften i äktenskap eller mellan vänner hör till det svåraste människan kan drabbas av. Men också i det offentliga rummet, både i politiken, affärsvärlden och kyrkan avslöjas hycklarna på löpande band. Hur mycket förtroende går inte förlorat när präster eller ordensfolk sviker. Vem hade trott att aposteln Judas skulle bli en förrädare?

Det är lätt att ta avstånd från hyckleriet. Man kan utan kostnad raljera över katoliken som går till bikt, men sedan påstås fortsätta med samma synd. Men vad händer med den som raljerar? Han tycker sig själv vara bättre och gör sig därmed till domare. Hycklaren och domaren möts, men knappast i Guds rike.

Också i motsatt riktning kan vi bli överraskade. Den son som först sade nej, men sedan ångrade sig, är inte så lätt att placera i fack. Han hör varken till hycklarna eller till de välartade. Det svarta fåret i familjen kan visa sig vara den mest redlige. Vem hade trott att tullindrivaren Matteus skulle bli evangelist och förföljaren Saulus kyrkans störste missionär? Kyrkans historia är full av exempel.

Redan tidigt bland kyrkofäderna såg man de två bröderna som en bild för judar och hedningar. Judarna hade sagt ja till Mose lag, men när sedan lagens fullbordan, Kristus, kom, då möttes han av ett nej. Hedningarna, däremot, öppnade sig för den Gud hade sänt.

Tolkningen rymmer åtskillig sanning, men evangeliet kan inte användas för att dela in folk i kategorier, varken etniskt, socialt eller psykologiskt. Alla judar sade inte nej och alla hedningar inte ja.

Liknelsen ställer inte upp ett moraliskt rutmönster. Liknelsen beskriver en händelse. Den ene av de två bröderna sade först ja, men lydde inte. Den andre sade först nej, men ångrade sig. Också ångern har sina karikatyrer, om det stannar vid en känsla. I värsta fall ger det näring åt ett kroniskt dåligt samvete. Ångern kommer i vanrykte. Men det står att han ångrade sig och gick.

Sann ånger rymmer en kraft. Den största kraften som står till mäniskans förfogande. Kapaciteten att ångra sig hör till människans adelsmärke. Endast människan av alla levande varelser kan genom ånger ändra sitt livs kurs och historia. Endast människan kan synda. Synden kan inte göras ogjord, men den kan berövas sin destruktiva kraft och öppna för det vi annars inte skulle ha erfarit. I sitt minne går människan tillbaka till det vägskäl där hon valde fel. Där stannar hon så länge att hon ser sin synd och hjärtat hinner mjukna, kanske gråta. Det kan bara ske inför någon som hon litar på och inte är rädd för, men som samtidigt har makt att befria.

Jesus måste ha väckt förtroende bland dem han mötte. Blinda och lytta kom fram till honom. De nedersta i samhället vågade sig fram och han åt med dem. Han tog upp barnen i sin famn. Aposteln säger i andra läsningen att Kristus ödmjukade sig och antog tjänargestalt. Han ödmjukade sig av kärlek och medlidande med vanliga räddhågade syndare. Otaliga människor har fått sina liv förvandlade därför att de vågat sig fram till honom.

Men det står i Jesu berättelse att mannen inte bara ångrade sig utan också gick till vingården. Ångern engagerar också viljan. Viljan att bryta med synden och göra det goda. På denna punkt flyter det omkring en halvsann förkunnelse i dagens kristna värld. Den utbreder sig vältaligt om Jesu kärlek till syndare. Den säger att människan duger som hon är, vilket är en halvsanning. Men den avslöjar sig genom att tiga om det andra ledet, bättringen. Det är ett sabotage mot ångerns förvandlande kraft. Att ångra sina synder, men inte vilja bryta med dem är att stanna på halva vägen. Medan vår man i Jesu berättelse ångrade sig och gick.

Först till biktstolen, sedan till arbetet i vingården. Vad skulle inte hända om de troende i större utsträckning upptäckte kraften i försoningens sakrament? Nåden ger oss en tvåfaldig gåva, dels befrielse från skuldens börda, dels kraft att arbeta i vingården. Befrielse från skuld och kraft att leva i kärlek. Utan nåden blir livet mödosamt och tungt. Men Jesus säger: ”Mitt ok är milt och min börda är lätt”.

Benedictus beskriver det i avslutningen av kapitlet om ödmjukheten. Där har rädslan förvandlats till kärlek. Utan möda gör den ödmjuke det han tidigare gjorde av fruktan. Nu sker det av kärlek till Kristus, som på nytt utgjutit sin kärleks Ande i människans hjärta. Att göra det goda blir en lust. Hjärtat vidgar sig och den ödmjuke löper Guds buds väg i kärlekens outsägliga sötma.

I det dagliga livet finns denna kraft tillgänglig i det egna hjärtat. När frestelsen ansätter och den egna kraften tycks obefintlig finns det en hemlig tillgång: Bönen. Ett Fader vår, en rosenkrans, Jesusbönen: ”Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig syndare”.

Befrielsen sker inte på en gång. Det är en väg att gå. Den helige Benedictus säger: ”Dagligen bekänna sina begångna synder med tårar och suckan, i bön inför Gud. För framtiden bättra sig från dessa synder.” Hela dynamiken finns samlad i en enda mening i dagens evangelium: ”Han ångrade sig och gick.”

På den vägen flödar vingårdens eukaristiska bägare över.

Amen.