Sjätte söndagen under året

Syr 15:15-20 1 Kor 2:6-10 Matt 5:2022a, 27-28, 33-34a, 37

Legalism eller liberalism – var finns alternativet?

Det finns en ständig spänning mellan två slags människor, legalister och liberaler. Mellan lagmänniskor och dem som helst inte vill ha någon lag alls. En motsättning mellan paragrafryttare och fria andar, mellan dem som står under lagen och dem som vill vara utan lag. Ibland smågrälar de, ibland blir det allvarliga kontroverser, ofta föraktar de varandra. Spänningen löper genom historien, även om kollisionerna ser olika ut i olika tider och miljöer. Den finns både i samhälle, kyrka och kloster, både på arbetsplatser och i familjer.

Det finns legalister också i vår liberala tid. De vill ha lag och ordning. Framför allt vill de få ordning på andra. De kan vara mycket laglydiga, men sprider ofta en dålig stämning omkring sig. De kan utkämpa långa strider om en enda regel. De menar sig alltid ha rätt.

De fria andarna, däremot, dansar omkring och talar mycket om frihet och glädje. De får ofta många beundrare. De nonchalerar reglerna och är sin egen lag. De upptäcker inte att de ofta är väldigt själviska och lämnar de svaga i sticket. Får de genomslag för sina idéer kan de lämna förödelse efter sig.

De första står under lagen. De andra lever utan lag.

Var står Jesus i denna kamp? Han är svårplacerad. Ingen sida kan räkna med hans helhjärtade stöd. Han tycks å ena sidan fritt sätta sig över sabbatsbudet och kom ofta i konflikt med de lagtrogna fariseerna. Hans apostel Paulus säger att vi är kallade till frihet och inte längre står under lagen. å andra sidan säger Jesus att han inte har kommit för att upphäva lagen – inte den minsta prick av lagen skall förgå. Han säger sig ha kommit för att uppfylla lagen.

Han talar med en suveränitet som måste ha chockerat lyssnarna. Han placerar sig på samma nivå som den som givit Mose lagen. ”Ni har hört att det blev sagt, men jag säger er.” Han talar på samma nivå som Gud. Han är, med apostelns ord, lagens fullbordan. Den nye Mose. Men hans lag är av ett nytt slag. Suveränt antyder han en väg som varken legalister och liberaler ser, en väg mellan lagiskhetens och laglöshetens diken.

Hans tillvägagångssätt är att blottlägga motiven för handlingen. Han går han in i människans hjärta. Det första exemplet gäller dråp och övergrepp mot andras liv. ”Du skall inte dräpa”, säger lagen. Jesus ser djupare och säger att dråpet börjar i hjärtat, i gärningsmannens inre, i onda och vredgade tankar. Därför säger han: ”Den som blir vred undgår inte sin dom”. Med andra ord – den som önskar en våldsverkare ont är själv en våldsverkare. Aposteln Johannes bekräftar sin mästares undervisning: ”Den som hatar sin broder är en mördare.”

Det betyder inte att handlingen är oviktig. Inte heller att låta våldsverkaren löpa och slippa sitt rättvisa straff. Däremot betyder det att den som vill hålla buden aldrig är dispenserad från kärleken. ”Hata synden, men älska syndaren”, säger Benedictus till sin abbot. Att bära på vrede eller oförsonlighet är redan ett brott mot femte budet. Att ha vrede i hjärtat och ändå önska våldsverkaren ont är hyckleri. Man kan mycket väl argumentera för rättvisa straff, men det förutsätter ett hjärta som vill våldsverkaren väl.

Liberalen, som nonchalerar eller upphäver lagen, måste våga se att laglöshet drabbar andra, oftast de oskyldiga. Därför behövs lagen. Men den når inte till roten. Inga lagar eller etiska ”åtgärdsprogram” räcker ända fram. Buden kan aldrig bli ”finmaskiga” nog för den som vill slinka igenom. Lagen behöver människor som inifrån sig själva vill göra det goda som lagen kräver.

Jesus visar en smal väg, som kan tyckas sträng. Men vad är alternativet? Helgonen visar att den är framkomlig. De stod inte under lagen, men upphävde den inte heller. De gav mera än vad lagen krävde. Därmed hade de fått en ny lag inskriven i sina hjärtan.

Samma gudomliga suveränitet hörde vi när det gäller äktenskapsbrott. Redan att se med åtrå på en annan kvinna är äktenskapsbrott, säger Jesus. Vi minns Jesu agerande för dem som ville stena äktenskapsbryterskan. De lägger ner sina stenar och lomar iväg. ”Inte heller jag dömer dig”, säger Jesus Ändå upphäver han inte sjätte budet. ”Gå, och synda inte mera”.

Jesus fullkomnar budet och gör äktenskapet till ett sakrament. Han drar in det i sitt rike och gör det till ett tecken på kärleken mellan sig själv och kyrkan. Kyrkans till synes stränga vakthållning kring äktenskap och sexualitet beror inte på att kyrkan är lagisk, utan på att hon vill driva människan till nåden. Den som förkunnar äktenskapets oupplöslighet är densamme som gav synderskan i Simons hus ett nytt hopp, inför fariseernas dömande blickar. Ljuset från honom måste gå upp i hjärtat hos den som vill kasta sten på andra. En smal väg, men finns det någon annan mellan lagiskhetens och lagupplösningens diken?

Också människans ord och försäkringar behöver hitta denna väg. Budet säger att vi inte skall svära falskt och att vi skall hålla vad vi lovat. Till våra skyldigheter mot varandra hör att stå för vad vi sagt och lovat. Falskhet och brutna löften upplöser den mänskliga gemenskapen. Baktal och skvaller lämnar till slut människan ensam.

Men inte heller här räcker lagen. Den är för grovmaskig för att fånga upp alla våra ord. Orden avslöjar ju vad som finns i hjärtat. ”Vad hjärtat är fullt av talar munnen”. Jesus går till roten när han säger: ”Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.” På ett annat ställer säger han att vi skall dömas för varje onyttigt ord vi yttrar.

Det finns bara en väg – att göra bot både för onda och tomma ord och låta Jesu ord göra resten. Lyssna på hans ord, som en vilsen själ som annars kanar från det ena diket till det andra. Maria bevarade hans ord i sitt hjärta. Resten gör hans ord, som är renande och som inte återvänder innan de utfört sitt verk i våra hjärtan. ”Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.”

Jesu röst kan låta sträng, men det är samma röst som säger: ”Lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är milt och min börda är lätt”. Hans ord och Ande visar en väg som varken står under lagen eller upphäver den. Redan profeten har sagt det: ”Detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan.”

Amen.