Palmsöndagen

PALMSÖNDAGEN

Jes 50:4-7 Fil 2:6-11 Luk 22:14-23:56

Inledningsord när kvistarna välsignas

Vi går in i stilla veckan. Vi följer vår Herre på hans lidandes väg. Men vid intåget i Jeru­salem öppnar sig en springa i muren. En glipa, där ljuset från uppståndelsen redan träng­er igenom. Folket ser ho­nom som botat de sjuka, mättat de hungriga, förlåtit syndarna och gett de modlösa hopp. Spontant stämmer de upp den messianska hyllningssången ur Psaltaren 118. Hosianna­ropen bryter igenom, trots att de snart skall ersättas av andra rop. Intåget föregriper hans seger, innan mörkret tätnar på nytt. Låt oss be att det ljuset tänds i oss redan i lidandet och mörkret.

De välsignade kvistarna tas med hem och placeras vid ett kors eller en ikon.

Efter evangeliet (Luk 19:29-40)

Hosiannaropen väcker motstånd hos mörkrets makter. Man försöker få tyst på sång­en. Då säger Jesus: ”Jag säger er att om lärjungarna tiger, kommer stenarna att ropa.” Till och med ste­narna vet vad påsken handlar om. Hur mycket mer då blom­morna och träden, fåg­lar­na och djuren, stjärnorna och galaxerna? Hela universum känner igen sin Herre. Men endast människan, skapelsens krona, kan ge ord åt tillbedjan, hon som är skapad att med insikt och vilja tillbe och lovsjunga. Men våra hjärtan är ofta som sten och blir bärare av mörkrets makter. Det är våra hjärtan som behöver värmas och vidgas av den gudomliga nåden. Låt oss följa Kristus på hans lidandes väg så att våra hjärtan blir upplysta av pås­kens strålande ljus och glödande värme.

Lidandets triumf

Det är ingen motsättning mellan intågets triumf och lidandets. Evangelisten Lukas låter triumfen lysa igenom när han berättar om lidandet. Det finns ett stråk av empati och soli­da­ritet, som särskilt Lukas berättar. Det är han som berättar om Simon från Kyrene, som ett stycke väg får bära korset efter Jesus. En bild för lärjungens villkor. Att bära sitt kors, men göra det i Jesu fotspår. Alldeles efter honom. Då har lidande och motgångar inte sis­ta ordet.

Lukas berättar om de många som följde med på korsvandringen. Inte minst sörjande kvinnor. Jesus säger till dem: ”Gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn.” Då ändrar gråten karaktär. Det finns en sorg som leder till bot och bättring. Den sorg som Je­sus kallar salig.

Lukas berättar om Jesus förbön för sina bödlar. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Inte ens tortyren får sista ordet. Här skymtar en makt som är starkare. Det försonan­de och helande lidandets makt.

Det är Lukas som berättar om den botfärdige rövaren och hans ödmjuka bön: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike-” Han får det förunderliga löftet: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.” Ljuset lyser redan från korset. Det förso­nan­de ljusets triumf. Folket som jublade vid intåget hade rätt. Från korsets träd regerar Gud.

Amen.