29 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

1 Thess 1:1-5a

Evangeliets kraft

Kyrkan firar denna söndag som en missionens dag. Hon påminner sig själv och alla troende om skyldigheten att vittna om evangeliet. Ljuset får inte sättas under skäppan! Mission är inte något extra eller något bara för specialister. En församling som inte vittnar är döende. Dagen firas i alla katolska kyrkor världen över. Kollekten som tas upp fördelas solidariskt till dem som saknar det vi har över­flöd av.

Det innevarande året är tillägnat aposteln Paulus, hedningarnas apostel. Andra läsningen i denna mässa, taget ur ett av hans brev, vittnar om hur missionen såg ut i kyrkans allra första skede. Med en ofattbar växtkraft uppstod nya församlingar i spå­ren efter apostelns missionsresor. Hans andra resa utgick från Antiokia i Syrien, gick genom Mindre Asien, nuvarande Turkiet, och nådde Troas vid Egeiska havet. I en syn om natten nås han av en bön: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss.” Där­med planterades evangeliet i vår världsdel, Europa. Först i Filippi och sedan i Thessa­lo­nike, där han stannade tre veckor och predikade för judar och greker. Detta väckte också motstånd och Paulus for vidare till Beroia och ner till Athén, där han höll det kända talet på Areopagen. Från Athén fortsatte han till Korinth, där han stannade en längre tid. Allt detta kan vi läsa om i Apostlagärningarna.

I Korinth får han genom sin lärjunge och medarbetare Timotheos rapport om hur det står till bland de kristna i Thessalonike och han skriver ett brev till dem. Det är det äldsta av hans tretton bevarade brev och vi har hört de inle­dan­de verserna som da­gens episteltext. Brevet är skrivet i en varm ton och aposteln ger bl.a. konkreta an­visningar till de nykristna: ”Håll fred med varandra. Tala de oordentliga till rätta, upp­muntra de modfällda, stöd de svaga, ha tå­la­mod med alla. Var alltid glada, be stän­digt och tacka alltid Gud. Pröva allt, behåll det goda.” I avslutningen tar han ett löfte av dem att brevet skall läsas upp så att alla får höra det. Så växte praxis fram att läsa apostelns brev i gudstjänsten – som vi nyss har gjort. Kyrkan förstod att apostelns brev hade giltighet genom tiderna och gällde hela den kristna kyrkan.

Det märkliga är med vilken kraft och intensitet församlingen växte fram. Kanske hade det bara gått ett halvår mellan apostelns besök i Thessalonike och detta brev. Vad hade hänt? I inledningen till brevet tackar aposteln Gud för vad han fått höra om församlingen, för vad de ”uträttar i tron, hur de uppoffrar sig i kärleken och håller ut i hoppet”. I inledningen har han sagt att de lever i Gud Fadern och herren Jesus Kris­tus. Han kallar dessa människor en församling. Något har förenat och församlat en grupp judar och greker. Något växte fram, som irriterade många, men som skulle ge hopp och livsmod åt desto flera. Hur gick det till? Var det apostelns lysande intelli­gens och talför­måga som bar frukt? I ett annat brev säger han att hans tal och för­kunnelse över­tygade med mänsklig vishet eller förkrossande vältalighet (1 Kor 2:1-5). Längre fram i detta brev tackar han Gud för att thessalonikerna inte tog emot det som ”ett männi­sko­ord utan som vad det verkligen är: Guds ord, som också visar sin kraft hos er tro­ende.”

I det utdrag som vi hörde ger han själv svaret på hur det gick till: ”Vårt evangelium kom inte till er bara som ord utan också med kraft och helig ande, i fullt mått.” Kraften gör inte orden överflödiga. Paulus utlade bibeltexter när han var i Thessalonike. Or­den är redskapet, ord formulerade av en människa. Tron uppstår när en människa lyssnar. Tron kommer av hörandet, säger vår apostel i ett annat brev. Mycket av vår kulturs svårigheter att tro beror på vår försvagade förmåga att lyssna. Vår kultur är hörsel­ska­dad. Till det kommer en ”naturlig” ovilja att omvända sig från det som styrt livet hittills. Men thessalonikerna vände sig från avgudarna till den levande och sanne Guden. Trots att det redan från början innebar lidande och mot­stånd från omgivning­en. Kraften och glädjen var större.

Vad är denna kraft? Vad skiljer den från propagan­da? Den bedrägliga övertal­nings­konst som små och stora diktatorer i alla tider har utnyttjat för att manipulera människor. Vari består evangeliets kraft? – Kunde vi fånga den kraften i en hanterlig definition så vore det inte något problem med kyrkans evangelisation. Men då vore det heller inte den sanne Gudens kraft.

Vad hade Paulus sagt i Thessalonike? Till sina judiska lyssnare hade han visat att Messias måste lida och uppstå från de döda. ”Och Messias”, sade han, ”det är just denne Jesus som jag förkunnar för er.” Till grekerna på Areopagen hade han först ta­lat om den Gud i vilken vi alla lever, rör oss och är till. Så långt hade de lyssnat med intresse. Men så fortsatte han att tala om att de måste omvända sig och om en man som skall döma världen med rättfärdighet. Denne domare, sade han, har uppstått från de döda. Det blev för mycket för de flesta, medan andra ville höra mera. Till för­samlingen i Filippi, som han besökt strax före Thessalonike, skrev han i ett senare brev att alla männi­skors knän en gång skall böja sig och bekänna att ”Jesus Kristus är Herre”.

Sådana är evangeliets ord. De bär på en kraft. Hur får vi del av den? Aposteln säger att det sker genom att tro på evangeliet. Tron upptäcker och får del av kraften. Den tro som med för­nuftet bejakar och med hjärtat överlåter sig åt evangeliet om Jesus Kristus. Budska­pet är intimt förenat med sitt innehåll, vår herre Jesus Kristus och hans Ande. Det är kraften.

Den hjälp vi får för vår tro är thessalonikernas och alla de heligas vittnesbörd genom tider­na. De som trod­de, upp­offrade sig i kärleken och höll ut i hoppet.

Vår påve hänvisar i sitt budskap för denna dag till den allrasaligaste jungfrun Maria. Hon beskyddar och stöder kyrkans vittnesbörd och mission. Påven kallar henne ”den levande för­bundsarken”, hon som blev havande och bärare av evan­geliets kraft genom att lyssna och överlåta sig i tro.

Amen.