14 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

Matt 11:25-30

Som en dyrbar pärla

Som en skatt i en åker, är dessa korta verser i Matteus´ evangelium. Några korta rader ger oss tillgång till själva källan i evangeliet och till Kristi hemlighet. Låt oss med Andens hjälp försöka samla det i fem korta punkter.

• Jesu tacksägelse

Jesus prisar och tackar Fadern. Det är inte en lära eller ett bud. Evangeliet uttrycks i formen av en bön, en bön som vibrerar och sjunger av tacksägelse och lovprisning. Jesus prisar sin Fader för att evangeliet är dolt för de lärda och kloka, men uppenba­ras för dem som är som barn. All religion, också kristendomen, riskerar att bli krånglig och svårförståelig. Av evangeliet kan bli ett system, en lära, som bara ett fåtal har till­gång till. När vi läser i evangeliet vad som hände när Jesus själv predikade och verka­de, så var det de enkla och olärda som förstod och tog emot. Inte så att de lärda var uteslutna, men det hängde inte på lärdom och bildning. Det avgörande var den håll­ning som barnet har, när det litar på och lyder sina föräldrar.

Denna barnets förtröstan och lydnad är öppen för alla. Ingen kan säga att det krävs något omöjligt. Evangeliet är ett glatt budskap till alla. Här råder fullkomlig jämlikhet. I grunden är det enkelt, eftersom Gud är enkel. Helgonen var inte komplicerade. De var som barn. I klara stunder har vi anat det. Evangeliets väg är öppen för alla. Därför pri­sar Jesus sin Fader.

• Jesu hemlighet

Ingen annanstans i de tre första evangelierna talar Jesus så öppet om sitt förhållan­de till Fadern som i dessa verser. För ett ögonblick öppnar han förlåten till sin innersta hemlighet. Redan de äldsta kyrkofäderna såg i Jesu ord en grund för det största mys­teriet, den heliga Treenigheten. ”Ingen känner Sonen, utom Fadern”, säger han. Så stor är hans hemlighet. När Jesus förminskas till bara en människa, en profet eller en lärare, en världsförbättrare eller en terapeut, har vi missat poängen. Han är så ett med Fadern, att bara Fadern själv kan uppenbara vem Sonen är. Det skedde vid några få tillfällen, t.ex. vid dopet i Jordan, där en röst ljöd ur molnet: ”Detta är min älskade Son”. Bara den som är som ett barn kan ta emot detta budskap.

Samtidigt står han där som människa. Han säger: ”Ingen känner Fadern utom So­nen”. Ingen människa kan själv finna vägen till Gud eller få kunskap om honom. En­dast Gud själv, genom sin egen Son, kan ge oss denna kunskap och visa oss vägen. Det var och det är ett anstötligt budskap. Det kostade Jesus livet. Men för den som är som ett barn är det evangelium, ett glatt budskap. Genom Jesus är vägen till Gud öpp­nad. Han är Sonen som kommit för att uppenbara vem Fadern är och hur vi finner vä­gen till honom.

• Jesu inbjudan

Därför säger han: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.” Människan kan vara tyngd av olika bördor. För Jesu landsmän var religionen ofta en börda, med en rad tunga bud och föreskrifter. Också idag kan religionen bli något tyngande, också kristendomen. Men då har vi missat poängen. Ty Jesus har kommit för att lyfta av alla felaktiga bördor. Den tyngsta bördan är att vi gått vilse som männi­skor genom att vända Gud ryggen och därför hamnar i slaveri och ofrihet under främ­mande makter. Den tyngsta bördan är synden. Att vi misstror Gud, inte vill lyda honom och lockas av avgudarna, av synden. Det ger oss en tyngande skuld och berövar oss livet och friden. Därför kom syndarna till Jesus och fick sina synder förlåtna. Gratis och av ren nåd. ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare”, säger Jesus. Evangeliet berättar hur människor lyssnade till Jesu inbjudan och kom till honom. Han lyfte av dem deras bördor och gav dem förlåtelse och frid. Det är så enkelt att bara ett barn förstår det: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor”, säger Jesus, ”jag skall skänka er vila”.

• Jesu föredöme

Men det finns också en fortsättning, ett liv efter den första eller den senaste bikten, som vi också behöver hjälp med. Därför fortsätter han: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ”. Jesus ger oss inte en mängd bud som vi skall följa på egen hand. Han säger: Följ mig, lär av mig. Det betyder att vi får leva nära honom hela tiden. Precis som hans lärjungar gick i hans fotspår. Han gick själv ödmjukhetens och lydnadens väg tillbaka till sin Fader. Han gjorde det ända till slutet.

”Lär av mig”, säger han, ”som har ett milt och ödmjukt hjärta”. Mildhet och ödmjuk­het tycks vara det viktigaste han vill lära oss. Det betyder att motsatsen för oss vilse. Vrede, upprördhet, klenmod, äregirighet och högmod. Mildhet och ödmjukhet har sitt pris. Det tar tid att lära det, eftersom vi har ”glömt” hur det är att vara som barn. Män­niskans hjärta rymmer så mycket motstånd, så mycket ”krånglighet”. Hon kan vara beredd att utföra imponerande gärningar och göra uppoffrande insatser, bara hon slipper detta enk­la, att leva i mildhet och ödmjukhet. Hennes hjärta gör uppror. Tills hon blir stilla, blir som barn, som kommer till ro i sin moders famn, och förstår att Jesus vill hennes bästa när han visar oss ödmjukhetens väg. Det är ju ingen tillfällighet att ödmjukheten intar en så central plats i Benedictus regel. I klara ögonblick förstår vi, att även om vägen är smal och porten trång, så är det vägen till frid och glädje. Den öd­mju­ke är alltid glad och ingenting kan beröva henne friden. Hon är alltid skyddad. Vi anar den sista hemlighe­ten.

• Jesu nåd

Jesus säger: ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt”. I slutet av kapitlet om öd­mjuk­hetens väg antyder den helige Benedictus samma hemlighet. Det som tidigare krävde möda och skedde under fruktan, sker nu ”utan möda… av kärlek”. Benedictus antyder vari hemligheten består: ”i sin nåd, genom den helige Ande” har nu Herren befriat den ödmjuke från tyngande laster och synder. Det är vad alla stora lärare lärt och vad alla helgon har visat. ”Kärleken gör bördan lätt”, säger Augustinus. Den lilla Theresa vittnar om sin ”lilla, enkla väg”. Benedictus talar om hjärtat som vidgar sig. Allt är en till­ämpning av det Jesus lovat: ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt”. Slaven har förvandlats till son. Människan har återfått sitt förlorade barnaskap hos den him­melske Fadern. Det Jesus är av naturen, Guds Son, det blir människan genom nåden och genom Guds Ande. Guds rike har tagit sin början. Och Guds barn får instämma i den tacksägelse som Jesus uppstämt. Därför firar vi eukaristi.

Amen.