Att se hans härlighet

JULNATTENS MÄSSA

Jes 9:2-7 Tit 2:11-14 Luk 2:1-20

Att se hans härlighet

I går gav oss kyrkan ett löfte. Hennes liturgi lovade oss: ”I dag skall ni förnimma att Herren kommer, och i morgon skall ni se hans härlighet.” Den dagen är nu inne. Kyrkan tillämpar psalmistens ord på denna dag: ”Du är min Son, jag har fött dig idag.” (Ps 2:7) Dagen då Herren låter oss se hans härlighet. Profeten Jesaja visste att dagen skulle komma. ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.” Löftet gäller alla oss människobarn, som är skumögda och går vilse i mörkret, men som halsstarrigt fortsätter i den fåfänga tron att vi själva kan hitta vägen. Runt hela jordens krets tänds detta ljus också detta år, när evangeliet om Kristi födelse förkunnas. Andra ljuskällor kan lysa en tid, men de slocknar snart och glöms bort. Men detta ljus tänds ständigt på nytt.

När profeten skall ge skäl för detta väldiga löfte, så hör vi inte om något imponerande och mäktigt. Som skäl för sitt löfte säger profeten: ”Ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar”.

Samma kontrast fick herdarna erfara den första julnatten. Först visar sig en ängel för dem och han kringstrålas av Herrens uppenbara härlighet. Strålglansen är så intensiv att herdarna faller ner i förfäran. Ängeln förkunnar, i profetens efterföljd, om ”en stor glädje, en glädje för hela folket”. En frälsare är född och han är Messias, Herren, uppfyllelsen av alla löften i det Gamla Förbundet och, vågar vi säga, svaret på alla människors nöd och längtan.

Men när ängel sedan skall ge skäl för sitt himmelska budskap då hänvisas herdarna från det stora till det lilla, från det imponerande till det oansenliga. ”Detta är tecknet för er”, förkunnar ängeln, ”ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba”.

Det är det förunderliga. ”En jungfru föder i denna dag den Översinnlige. Och jorden bjuder ett stall till behag för den Oupphinnlige… Ty oss är givet i denna dag, ett nyfött barn, av evighet Gud.” (ur Romanos Julhymn)

Löftet hade en precisering. Vi skulle få se hans härlighet. Strålglansen är inte det mäktiga och storslagna, utan motsatsen. En Gud som föds i ett stall, bland de lägsta och fattigaste. Härligheten är dold bakom det ringaste. Ett hjälplöst barn, som inte ens ges plats i härbärget. Den dolda härligheten i krubban får sin fortsättning i hans lidande och död. När Judas hade gått ut i natten för att genomföra sitt förräderi, då säger Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom.” (Joh 13:31)

Herdarna litar på ängelns budskap och skyndar in till Davids stad, till Betlehem, där de finner Maria, Josef och det nyfödda barnet i krubban. Det herdarna har fått löfte om är den stora glädjen och det sanna ljuset, men vad deras fysiska ögon ser är ett nyfött barn.

Ändå blir herdarna inte besvikna. De hade kunnat avvisa det givna tecknet, med hänvisning till den nöd och det armod de levde i och det tunga ok som vilade över folket. De hade kunnat fråga, som många gör: varför ser det så mörkt ut i världen, trots att detta budskap förkunnats så länge? Men herdarna är ödmjukare och mera klarsynta än så. Förundrade berättar de vad ängeln hade förkunnat om detta barn och alla som hörde ”häpnade över vad herdarna sade”.

Herdarna vände tillbaka till sin fattiga tillvaro. Till det yttre var deras villkor oförändrade, men i deras hjärtan hade det tänts ett ljus, som lyste starkare än all jordisk makt och glans. De ”prisade och lovade Gud för vad de fått höra och se”. De hade känt igen tecknet. De hade förstått, eller åtminstone anat, dess innebörd. De hade sett Guds härlighet.

Vi som får nåden att fira jul är som herdarna. Vi hör änglasången och budskapet. Vi hör det i varje mässa. Vi får göra som herdarna, sätta tro till budskapet och skynda till krubban, till altarets krubba och se det nyfödda barnet i det lilla vita brödet, det som budskapet förkunnar vara Kristi kropp, som vilar på altarduken, som barnet i sina lindor. Brödet är lika oansenligt som barnet. Brödet ser inte annorlunda ut än andra bröd. Till det yttre kunde man inte se någon skillnad mellan Marias barn och andra barn. Men tron har sett. Den vet att det välsignade brödet är Kristi kropp, Guds nåd och ljus mitt i mörkret. Tecknet på att Gud är en människoälskande Gud. Att han som var rik blev fattig för vår skull, ett bröd för vår hunger. Den som ser det har sett Guds härlighet.

Amen.