28 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

Vish 7:7-11 Hebr 4:12-13 Mark 10:17-30

Ett fattas dig

En ung man är på väg till kyrkan. Han har nyligen fått ärva efter sina avlidna föräldrar. Han tänker på hur apostlarna hade lämnat allt för att följa Jesus. När han kommer in i kyrkan hör han det evangelium läsas som vi nyss har hört. Han hör Jesu ord till sin broder i evangeliet om att gå och sälja allt han ägde, ge åt de fattiga och sedan följa Jesus. Orden träffar honom i hjärtat. Han skyndar genast ut ur kyrkan och följer Jesu ord, bokstavligen. Han sörjer för sin syster, som han hade ansvar för, men delar sedan ut hela familjeförmögenheten till de fattiga och börjar ett nytt liv. Mannens namn var Antonios, den förste kände eremiten. Han levde i Egypten under början av 300-talet. Kyrkans historia ger många exempel på samma fenomen. En kort mening, några få ord i evangeliet, rymmer denna kraft.

Den unge mannen i evangeliet reagerar däremot på det motsatta sättet. Han går bedrövad bort. Han tycks ha de bästa avsikter när han skyndar fram till Jesus. Han frågar efter vägen till evigt liv. Han säger att han har hållit de bud som Jesus räknar upp. Men uppräkningen innefattar bara de bud som gäller förhållandet till nästan. Om Jesus hade frågat om han älskade Gud mer än allt annat, hade han sannolikt fått svårare att svara. Jesus ser in i mannens hjärta. Han ser att det är delat. ”Ett fattas dig.” Han ser att pengarna har makt över honom, att de binder honom. Gud får nöja sig med andra platsen. För andra är det något annat som binder. Karriären, familjen, rädslan att förlora kontrollen, en hemmagjord tankegång… Och detta något påverkar helheten.

Det står att Jesus ser på den unge mannen med kärlek. Men det är ingen menlös snällhet, utan den brinnande, gudomliga kärleken, som vill ge mannen allt, och som därför också frågar efter hans genkärlek, utan villkor. ”Du skall inga andra gudar ha jämte mig”, lyder det första budet. Därför måste alla konkurrerande avgudar avslöjas. Men bakom de strängaste buden står den gudomliga kärleken. Gud är en svartsjuk älskare. Aposteln använder det uttrycket när han säger till församlingen i Korint: ”Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom” (2 Kor 11:2).

De som drabbas konkret och bokstavligt av detta ord är egentligen inte starkare än andra, utan svagare. De klarar inte av att dela sin kärlek till Gud med något annat. De behöver denna starkare medicin för att inte fångas upp av jordiska konkurrenter. Att avlägga löfte om till exempel egendomslöshet är inte något storslaget, utan en hjälp för den svage, att förbli fri och odelad.

Jesus syftar på rikedomens risker i liknelsen om fyrahanda sädesåker, när han talar om tistlarna som växer upp och förkväver det ord som såtts. Ordet bär aldrig frukt. När ägodelar får makt över en människa kan det bli roten till allt ont, som aposteln säger (1 Tim 6:10). Det gäller oberoende av om man personligen äger mycket eller litet. Också munkar och nunnor kan bindas vid småsaker, eller vid bekymmer om säkerhet och materiell trygghet. Därför varnar den helige Benedikt sina bröder så energiskt för privategendomens last (RB 33). Ordet till den rike ynglingen har ett ärende också till dem som juridiskt inte äger ett enda öre. ”Man måste ta sig i akt, inte bara för att äga pengar,” säger Cassianus, ”utan också för själva begäret efter pengar… Det är ingen som helst nytta med att inte ha några pengar, om man trots det gärna skulle vilja ha dem.”

Jesus talar om en skatt i himlen. Att investera sina pengar i himlen är att ge dem åt de fattiga. Men det märkliga med denna framtida skatt är att den tycks ge utdelning redan här på jorden. När Gud blir den förste i människans liv, då kommer annat på rätt plats. Medan den girige är en orolig och olycklig människa. När människan slutar att bekymra sig om mat och kläder, då gör hon den ena upptäckten efter den andra. Hon ser att Gud ger de sina vad de behöver. Hon upptäcker vad hon hela tiden har och får. ”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.” (Ps 23:1) ”Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden” (Ps 73:25).

Jesus säger till Petrus och de andra som lämnat familj och yrkesinkomster för evangeliets skull, att de skall få vad de behöver; ”redan här i världen… hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar”. Här syftar han främst på andliga gåvor. Den som älskar Kristus och hans kyrka upptäcker att kyrkans hela rikedom står till hans förfogande, att det blir hans egendom. ”Allt är ert”, säger aposteln (1 Kor 3:22). I kyrkan är allt gemensamt. Var jag än kommer på jorden kan jag gå i en katolsk mässa och vara hemma. Varje ordenssyster jag möter får jag se och tilltala som min syster. Varje präst är beredd att för intet ge det han själv fått för intet. När jag är i nöd får jag be om mina syskons förböner. Dessutom står helgon och änglar beredda att komma till min hjälp. ”Jag har ingenting”, säger aposteln, ”men äger allt” (2 Kor 6:10).

När lärjungarna blir bestörta och förskräckta över vad Jesus säger om rikedomens risker, så antyder han hemligheten: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt”. Bakom det ord som avslöjar oss står inte någon som vill göra livet svårare, utan Guds brinnande kärlek och obegränsade möjligheter. Abraham och Sara tvivlade på löftet om att få en son på ålderdomen. Men de fick höra: ”Är något så underbart, att Herren inte skulle förmå det?” (1 Mos 18:14). Den hårt prövade Job kunde till slut säga: ”Ja, jag vet att du förmår allt, och att ingenting som du beslutar är dig för svårt” (Job 42:2). Den unga flickan Maria fick samma svar när hon invände att hon ju inte hade någon man: ”Ingenting är omöjligt för Gud”.

Ignatius av Loyola säger: ”Få människor anar vad Gud kunde göra av dem, om de utan förbehåll ville överlämna sig åt nådens ledning, om de tog avstånd från sig själva och helt överlämnade sig åt den gudomlige mästaren, så att han kunde forma deras själar mellan sina händer.”

Låt oss be om klarsyn, så att vi ser vad som fattas oss. Och om mod att följa den insikt vi får. Herren vill inte att någon skall vara bedrövad i hans hus.

Amen.