Kristi kropps och blods högtid

På upptäcktsfärd efter vatten

Några av oss har de gångna dagarna gått på upptäcktsfärd i bibeln, på jakt efter vatten. Det blev långa vandringar både i tiden och i rummet. Från begynnelsen till änden, från den källa som rann upp i Edens lustgård till den livgivande källa som flödar i bibelns sista kapitel. Vi har stannat till vid floder och vattendrag. Vi har mött kvinnor på väg att hämta vatten vid brunnar, Rebecka och Rakel i Gamla Testamentet (1 Mos 24 och 29), den samariska kvinnan vid Sykars brunn i Nya Testamentet (Joh 4). Vi har hört om tjänarna som fyllde de sex krukorna ”ända till bredden” (Joh 2). Vi har lärt oss skillnaden mellan cisterner och källor. Cisternerna samlar upp det dyrbara regnvattnet under regntiden, men torkar ut under den torra sommartiden. Källorna ger ifrån sig vatten som runnit upp ur jordens djup. Inte stillastående, utan ”levande” vatten.

Vi har känt igen oss i de människor vi mött. Människan är en varelse som törstar. Att dö av törst lär vara svårare än något annat. Den kroppsliga törsten är en bild för den inre, andliga törsten. Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar människan. Var finns källan som kan släcka denna törst?

När man går på upptäcktsfärd i okänd terräng gäller det att ha goda vägvisare och att lyssna noggrant till deras anvisningar. Den syriske generalen Naaman, som var spetälsk, hade svårt att höra. Det kunde ha slutat i vredesmod och cementerade fördomar. Men han hade också goda vänner, vars råd fick honom att utföra en enkel handling, som befriade honom från både fördomar och spetälska ( 2 Kung 5).

När människor saknar vatten är det lätt att knota och klaga. Israels barn riktade sitt knot mot Mose, trots att han fört dem ut ur slaveriet i Egypten. Mose får uppmaningen att med sin stav slå på Horebs klippa. Då väller det fram vatten ur klippan, så att både barn och boskap kan dricka (2 Mos 17). Var finns tillgång till en sådan klippa? Något fast och orubbligt, som ger ifrån sig något följsamt och livgivande?

Aposteln Paulus gav oss besked. Ty det som är fördolt i det Gamla Testamentet uppenbaras i det Nya. Aposteln vet inte bara att Israels barn fick vatten ur klippan vid flera tillfällen (2 Mos 17 och 4 Mos 20). Han säger att klippan ”följde” dem. ”De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus” (1 Kor 10). Tanken svindlar. Det som uppenbaras i NT finns redan i GT. Redan från begynnelsen. Aposteln vet att Kristus är det Ord, med vilket Gud skapat himmel och jord. Johannes säger det i inledningen till sitt evangelium: ”Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.” (Joh 1:3) Detta Guds Ord är den fördolda hemligheten i hela GT och i allt skapat, i den skapelse som hela tiden skapas på nytt. Med sitt Ord låter Gud ”källor rinna upp och bli till strömmar som forsar fram mellan bergen” (Ps 104:10). Det är detta Guds Ord som blir människa i Marias son. Som blir en törstande människa som sitter vid Sykars brunn och ber den samariska kvinnan om vatten, och som på korset säger: ”Jag törstar.” När soldaten sticker upp den dödes sida med sin lans rinner det fram ”blod och vatten”. (Joh 19) Klippan brister och ger sitt liv för sina vänner. Inte bara en gång, utan ständigt.

Därmed är vi framme vid dagens fest, Kristi kropps och blods högtid. Thomas av Aquino, som diktat de flesta hymnerna för denna dag, skriver om den heliga eukaristin: ”Man dricker Andens ljuvlighet ur själva källan.”

Aposteln hade sagt att klippan ”följde dem”. Själv har Kristus lovat att vara med sina lärjungar alla dagar intill tidens slut. Den i skapelsen och GT fördolda närvaron, alltings innersta mening och tanke, uppenbaras och ”rinner fram” varje gång kyrkan firar detta mysterium. Thomas säger att kyrkan ”firar åminnelsen av det som Kristus visat oss genom sitt lidande, den fullkomliga kärleken. För att dess ofattbara djup skulle inskrivas i de troendes hjärtan.” Källan ”flyttar in” i kommunikantens hjärta. Själv hade han ju sagt: ”Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.” (Joh 7:38)

”Inget annat sakrament är så hälsobringande. – säger Thomas – Här renas vi från synderna, här växer dygderna och själen mättas med en mängd nådegåvor.” Utan att vi vet hur det går till.

De gamla förebilderna går i uppfyllelse. ”De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjes strömmar stillas deras törst. Ty hos dig är livets källa.” (Ps 36)

Tag emot kärlekens sammanhållande band, så att ni inte skingras och glömmer er värdighet: drick priset för er frihet.

Amen.