Valborsmässotal – Brösarps scoutkår 30/4 2013

Valborgsmässofirare!

Våren är efterlängtad. Vi har fått vänta längre än vanligt. Sol, värme och naturens pånyttfödelse gör livet lättare att leva.

Men varför tänder vi eld? Varför dessa valborgsmässoeldar över hela vårt land? Ett praktiskt skäl är att bli av med skräp. Ett historiskt skäl är att djuren skulle släppas ut i skogen den här tiden och då gällde det att först skrämma bort de vilda djuren. Men dessa förklaringar räcker knappast. Elden frascinerar.

Det är inte riskfritt att tända eld. Vådeld eller skogsbrand är inte att leka med. Trots att människan sedan urminnes tid, forskarna talar om 1 miljon år, lärt sig att tämja elden förblir den svårtyglad och riskabel. I grunden ett mysterium. Elden upphör inte att fascinera, trots att vi begränsar den och har den under kontroll. Vi kan kemiskt förklara hur eld uppstår, men vad elden är i sig är inte så lätt att säga. Den slocknar när bränslet eller syret tar slut, men säger aldrig själv: ”Det är nog”.

Enligt urgammal uppfattning är elden ett av tillvarons fyra grundelement, tillsammans med jord, luft och vatten. Vi vet att elden kan användas både till gott och ont, både för att värma och för att förgöra. Den har används både för magi och som en symbol för liv.

När vi ser in i elden, i denna valborgsmässoeld, en lägereld eller brasan i det egna vardagsrummet, så ser vi något av människans eget gåtfulla väsen. Elden är en spegel för människan själv.

En ”brinnande” människa, är det inte bättre än en som kallnat och slocknat? Varje tid behöver eldsjälar, människor som inte bara konsumerar värme och överlever, utan som brinner för det som gör oss till människor. Som värmer andra. Det är sådana som fört mänskligheten framåt.

Samtidigt – om inte elden tämjs, brinner den snart ut eller lämnar förödelse efter sig.

Något av detta lärde jag mig under mina år som scout.

För att elden inte skall föröda eller slockna, måste den mänskliga elden och livslusten vägledas och formas. Lära sig, som det står i scoutlagen, ärlighet och sanning, lära sig att hantera svårigheter och motgångar, lära sig hänsyn och respekt för andra. Sådant släcker inte elden, men håller den brinnande.

Elden hjälper oss att ana något av människans storhet och värdighet. Att inte bara vara redo vid vissa tillfällen, utan förbli redo, och därmed förbli människa, en brinnande människa.

Tack för att ni lyssnade.