4 SÖNDAGEN UNDER ÅRET

5 Mos 18:15-20  1 Kor 7:32-35  Mark 1:21-28


Makt bakom orden

De ord som når våra öron har olika tyngd och betydelse, men de flesta bara försvinner. Som om de inte var tänkta att tas på allvar. Frågor kastas ut i debatten, men vem väntar ens på svar? Samtidigt kan ett enda ord eller en kort mening träffa och fastna. Vissa ord har blivit ”bevingade”, en del av mänsklighetens gemensamma minne. De lever långt efter det att de uttalades första gången. Ord kan vara sköna och göra luften och miljön skimrande, medan andra ord orenar och smutsar ner. Konsten att tala, retorik, ingick i klassisk bildning. Men också det har sin baksida. Vackra ord utan innehåll är tomma och leder till förstämning. Ord kan förföra och vilseleda, förtrycka och såra, rentav döda. Diktatorer och sektledare har ofta varit skickliga talare. Men det finns ord som för historien framåt och förvandlar människors liv. Finns det ord som inte står under tomhetens välde?

Evangeliet berättar om en grupp människor som fick höra sådana ord. Det var en vanlig sabbat i Kafarnaums synagoga i Galileen. Där får de höra en för dem okänd man undervisa. Det var i sig inget ovanligt. Varje judisk man kunde få uppgiften att utlägga skrifterna. Evangelisten Markus berättar att alla som lyssnade överväldigades av hans ord, ”för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda”. Dessutom hade hans ord makt att befria en människa som var besatt av en oren ande. Alla grips av bävan och frågar varandra: ”Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden!” Ryktet om honom sprider sig över hela Galileen.

Historien är full av märkliga talare och deras ord. De försvinner som regel i historiens dunkel. Orden från Kafarnaum fortsätter att sprida sig. De har fortfarande makt. Människor får sina liv förvandlade av detta ord, de ger sina liv för honom som uttalade dem.

Alla ord som framförs i hans namn bär förvisso inte frukt. De finns falska profeter som anspråksfullt talar i Guds namn, men de har inget uppdrag och säger inte vad Herren befallt dem att säga. De drar lyssnare med sig i döden, som vi hörde i första läsningen. De är ofta skickliga talare och kan konsten att förföra. Jesus varnar för falska profeter.

Ett annat hinder för att få del av Jesu mäktiga ord finns i människan själv. Jesu ord tvingar ingen att lyssna. Människan kan lyssna med öronen, men stänga till hjärtat. Det räcker inte att för en stund känna sig överväldigad, rentav ”religiös”. Inte heller att lyssna med det fysiska örat, men sedan glömma och låta andra ord ta över. Ordet kvävs av världsliga omsorger och bekymmer och bär ingen frukt. Markus berättar om Jesu förkunnelse i Kafarnaum i början av sitt evangelium. Hans lärjungar fortsatte att lyssna till honom. Den som anat makten i Jesu ord måste bevara ordet i sitt hjärta och fortsätta att lyssna.

Den som fortsätter att lyssna och vill bli en Jesu lärjunge upptäcker steg för steg makten i hans ord. Han talar samma ord idag som den gången i Kafarnaum, ty ”han är densamma går, idag och i all evighet”. Det är hans ord som en gång i begynnelsen talade så att allt blev till. När tiden var fullbordad kom han som människa för att nyskapa den fallna världen. Som uppstånden är hans ord skarpare än något tveeggat svärd. En gång skilde det mellan ljus och mörker. Nu ”åtskiljer det själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar”. Men avsikten är att bota och hela människan från hennes kluvenhet, som aposteln talade om i andra läsningen. Kluvenheten sitter djupt. Lärjungen kanske har lagt av yttre synder och dåliga vanor, men i sitt inre är hon delad. Syndens väsen är ju att söndra och splittra. Själva ordet djävul betyder att kasta isär vad Gud har förenat. Kluvenheten kan vara svår att upptäcka. Många vill gärna höra om Guds nåd och förlåtelse, men inte om att lida motgångar och härda ut i orättvisor i Jesu efterföljd. Aposteln talar om dem som vill bära det kristna namnet, men inte veta av Ordets kraft. Djävulens strategi är att hindra lärjungen från att upptäcka denna kraft, makten i Jesu ord.

Den som fortsätter att lyssna med ödmjukt sinne får lära sig att lyssna på ett nytt sätt. Makten i Jesu ord får också demonerna att lyda. De möter en makt som är starkare. Jesu ord är starkare än de mest envisa synder och laster. Jesu vill hela och bota. Det är vad som sker i försoningens heliga sakrament, när en mänsklig röst säger: ”Jag löser dig från dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”. Eller när en röst vid altaret tar ett bröd och i Jesu namn säger: ”Detta är min kropp som blir utgiven för er”. Finns det mäktigare ord på denna vår jord? Orden har sin kraft från Golgota när Jesus frambär sitt liv för att hela människans djupaste kluvenhet. ”Det är fullbordat”, säger han och ur hans sida rinner det fram blod och vatten. På korset berövades djävulen sin makt. ”Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.” Aposteln fortsätter: ”Jag ber er på Kristi vägnar: Låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi gnom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet”. Så att alla hans lärjungar kan leva av kraften från hans helande nåd och barmhärtighet.

Som uppstånden säger han till sina apostlar: ”Mig är given all makt i himlen och på jorden, gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem… och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut”.

Makten i Jesu ord, hans egen närvaro i sina ord, upptäcker lärjungen steg för steg. I hjärtats innersta blir det meningslöst att ljuga eller tala med kluven tunga. I hjärtat tvingas människan med milt våld att ”tala sanning i hjärtat.” Också med och för sig själv. Demonerna, lögnerna och självbedrägerierna avslöjas. Kanske gör de motstånd och för oväsen, som demonen skrek i Kafarnaums synagoga, men deras vanmakt avslöjas. Demonerna viker hädan, ty de fruktar kraften i Jesu ord. De tål inte ljuset. I hjärtat får människan höra ord som hon längtat efter men inte vågat tro på: ”Du är min älskade. Var inte rädd. Jag är med dig alla dagar. Var frimodig och oförfärad. Res dig upp och gå ut i ljuset”.

Makten i Jesu ord förvandlar människans egna ord. De många och tomma orden sjunker undan. Orden blir få och förnuftiga. De får en tyngd som inte kommer från henne själv. Lärjungen kan själv få förmedla makten i Jesu ord till den som behöver dem.

Amen.