MARIA, GUDS MODER

4 Mos 6:22-27 Gal 4:4-7 Luk 2:16-21


Genom Maria till Jesus

Vi talade igår på nyårsaftonen om familjen, jordmånen för den växande människan. Ett hopp väcktes för den vanliga familjen när den speglade sig i den heliga familjen, Maria, Josef och barnet, som vi också ser i dagens evangelium. Hela veckan har kyrkan mediterat över och firat trons mest ofattbara mysterium, att Gud blev människa. Vi sade igår att vår Frälsare inte kom till jorden fix och färdig som människa. Han växte till i en vanlig familj och han antog sin kropp och sin själ genom jungfrun Maria. Idag riktar därför kyrkan blicken mot barnets moder, som kallas och är Guds moder, Gudaföderska. Naturligtvis inte för att glömma barnet, men för att med hennes hjälp komma närmare hennes son. Han kom till oss genom henne. Genom Maria kommer de troende Jesus.

I bönen över offergåvorna skall vi be: ”låt nådens verk, som tog sin början i Maria, nå sin fullbordan i oss”. Hon var genom nåden befriad från synden, men hon måste gå trons väg. Allt var inte klart från början för henne. Hon såg in i sitt barns ansikte. Säkert såg hon mera än vad vi gör. Hon visste på något sätt att Gud genom detta ansikte hade vänt sitt ansikte till henne och till oss. Teologerna säger att hon fött sin Skapare. Hon hörde vad herdarna berättade om änglasången och glädjebudskapet, men hur mycket förstod hon? Av henne själv hör vi ingenting. Evangelisten Lukas säger: ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det”.

Hon tog det till sig” – Hon gjorde som Abraham, när han fick kallelsen att lämna sitt land, sitt folk och sin släkt och följa Guds kallelse till ett nytt land. Hon lät inte det hon hört ligga där utanför sitt inre rum. Hon lyssnade med hjärtats öra, som Benedictus säger. Hon tog det till sig villigt och var beredd att följa det uppdrag hon fått. ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig efter ditt ord.” För henne började ett nytt liv. Hon gick varje dag och varje år vidare i sitt nya liv.

Hur har det gångna året varit? Många tänker på vad som hänt i det yttre. På framgångar och motgångar. Men den viktigaste frågan lyder: Har jag varit trogen min kallelse som människa och kristen? Har jag kommit närmare Jesus? Människan kan inte vara neutral, inte leva på gamla meriter. Antingen går hon framåt eller bakåt. Antingen tjänar hon Gud eller sig själv och fienden. Vid ett nyårsskifte är det naturligt att ta ut kursen på nytt. Därför är det klokt att också ägna årsskiftet till en stunds självrannsakan. Inte för att älta, ännu mindre för att klaga. Det enda människan råder över i det förflutna är att göra upp med de egna synderna och de gånger hon inte har tagit till sig den nåd hon har fått. Det gäller också ovanor, som kanske vuxit till sig. De försvinner inte för den som blundar. Maria är den milda förebilden. Hon tog till sig det hon hörde. Därför ger hon också hjälp och förmedlar Sonens nåd till den som vill gå in i det nya året utan att tyngas av ouppklarade synder i det förgångna. Må du inte höra till dem som bara hör med det yttre örat, men inte tar det till ditt hjärta.

Maria tog det inte bara till sig, hon begrundade det. Det betydde att hon mer och mer lärde känna det barn hon hade fött. Varje dag lärde och såg hon något nytt. Det gäller också för de troende. Den troende lär känna Jesus genom att lyssna till Guds ord, som rymmer all den vishet och den kunskap hon behöver. Den som inte känner Skriften, känner inte Kristus, säger en kyrkofader. Då blir hon också ett lättfångat byte för olika lärovindar. Ingen kan växa i tron som inte fördjupar sin tro. Det betyder inte att hon måste läsa tjocka böcker. Men en daglig dos av Guds ord är det bästa sättet att mera lära känna det barn som Maria givit oss. Kanske som ett nyårslöfte: att vidta kloka åtgärder för att lära känna Jesus bättre.

Den som gör det, får det inte utan vidare lättare. Kanske tvärtom. Det kan hända som hände med Maria: ett svärd gick genom hennes hjärta. Guds ord kan skära djupt och smärtsamt och avslöja de egna illusionerna. Maria förstod mer och mer vilken väg hennes Son skulle gå, vilket pris han skulle få betala. Den smärtan drabbade också hennes själv. För hans lärjungar tog det tid att lära känna sig själva och den egna själviskheten. De upptäckte att de inte vara så goda som de hade hoppats när de började följa Jesus. Några tålde inte att höra delar av hans undervisning och lämnade honom. Andra fortsatte med sina bortförklaringar och sina domar över de grova syndarna. Som den hemmavarande sonen i liknelsen. Eller de som ville kalla ner Guds dom över den samariska staden. Eller när lärjungarna tvistade om vilken bland dem som var den störste. Illusioner och högmod sitter djupt och det behövs både mod och Andens upplysning för att se sig själv i ljuset från Guds ord. Maria är den milda förmedlarinnan av den nåd lärjungarna behöver för att befrias från illusioner. Hon förmedlar nåden för att befria från slaveriet under främmande makter. Först då förstår och erfar människan att tron är ett glatt budskap.

Aposteln Paulus talar om vad Gud ville genom att födas av Maria. Han vill förvandla slavarna till fria söner och döttrar. Därför sänder han sin Ande över den som begrundar Guds ord i sitt hjärta. Så att lärjungen med Maria kan prisa Herrens storhet och upphöja den som blivit ödmjuk.

En vägledare ber om Marias hjälp: ”Må din ödmjukhet inta platsen för mitt högmod; må det du såg ersätta mina distraktioner; må det du såg bli mitt högsta goda”. Han fortsätter: ”I sin moderskärlek bär hon omsorg om sin Sons bröder”. Hon är beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna av Sonens ljus och nåd, så att de troende genom Maria ännu innerligare håller fast vid Sonen och leds till Fadern.

Vid den heliga kommunionen svarar den troende: ”Amen”. Det är det som präglade hela Marias liv: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig efter ditt ord”. Finns det någon bättre föresats inför det kommande året. ”Må det ske med mig efter ditt ord.”

Amen.