KRISTUS KONUNGENS DAG

Hes 34:11-12,15-17 1 Kor 15:20-26,28 Matt 25:31-46

Den fruktade men alltmer efterlängtade domen

I en artikel (Signum 7/2017) kunde man nyligen läsa om en ateist som nu bekände sig som troende på Gud. Ett avgörande skäl för honom var att han insett behovet av Guds rättvisa och slutliga dom. Ateismen, som han tidigare omfattat, har ju inget svar på frågan hur det skall gå med historiens alla oskyldiga offer för orättvisa och det lidande som andra vållat dem. Rent filosofiskt finner han det förnuftigare att tro på en gudomlig dom som skipar rättvisa, än att allt bara vore slut med döden. När Gud avskaffats och människan själv, med teknik, förnuft och humanitet, skulle åstadkomma en bättre värld, försvinner inte bara Gud. Människan själv påverkas. Samma tidsrymd i historien där Gud förklarats död, inte minst 1900-talet, blev vittne till världshistoriens största förbrytelser. Vår förre påve Benedikt XVI säger: ”En värld där människan själv måste skapa rättvisa och rättfärdighet är en värld utan hopp”. För vår filosof tycks kyrkans klassiska tro på en yttersta dom mer förnuftig, redan för tanken.

Tron på en slutlig dom har för många, också i kyrkan, försvunnit i dimmor. För många har talet låtit mest skrämmande. Men det får konsekvenser. Varje liten del i trosbekännelsen som tas bort får hela byggnaden att vackla. Utan tron på en yttersta rättvisa uppstår ett tomrum. Rättvisans yttersta grund är borta. Om övergrepp, orättvisa och svek aldrig kommer att klaras upp påverkas hela människans egen tillvaro. Det öppnar dörren inte bara för godtycke och maktmissbruk, utan också för cynism och förtvivlan. Vad har vi att säga till alla offren i gaskamrar och utrotningsläger? Sorry, sådan är världen? Det vore ett hån mot alla oskyldiga offer om man tänker sig en evighet utan en föregående och rättvis dom, säger vår filosof. Då får lögnare och bedragare, diktatorer och bödlar, hycklare och förförare sista ordet. Det jordiska livets ekvation går inte ihop utan en yttersta och rättvis dom. De mänskliga försöken att skipa rättvisa räcker ju sällan ända fram, hur viktiga de än är. Människan behöver och ropar efter en yttersta och absolut rättvis dom.

Därför är det ett i grunden människovärdigt och hoppfullt budskap, att Kristus skall komma tillbaka för att döma levande och döda och därefter upprätta sitt eviga rike. Det riket förutsätter att ondskan avslöjas och drivs ut. Dagens evangelium ger åt människolivet dess grandiosa storhet. Det förkunnar både allvar och ger hopp.

Ännu hoppfullare blir det för den som ser vem Domaren är, Människosonen, förebådad av profeten Daniel och född av jungfrun Maria. Han skall ta plats, inte i krubban, utan på sin härlighets tron, kringgärdad av tusen, sinom tusen änglar. Han som själv en gång blev dömd orättfärdigt, han som i sin kropp tog upp allt ont och all orättfärdighet och gav ondskan dödsstöten, skall nu sitta till doms över alla folk. Då skall det bli tydligt vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar rättfärdigheten och den som bara tjänar sig själv. Sanningen om människan, skall en gång blottläggas. Hela historien skall sammanfattas av världsalltets Konung, vår Herre Jesus Kristus.

Det märkliga i evangeliet är att både de rättfärdiga och de orättfärdiga blir överraskade. De rättfärdiga har utövat sin barmhärtighet utan beräkning. Deras vänstra hand har inte vetat vad den högra gjort. Evangeliet säger att vad de gjort mot de minsta har de gjort mot Kristus. De orättfärdiga har inte visat barmhärtighet, men de trodde att allt var i sin ordning. Deras sovande likgiltighet avslöjar att de bara tjänat sig själva. Människans innersta och hennes förhållande till Gud avslöjas i förhållandet till de minsta, de hungriga, de hemlösa, de sjuka och dem som sitter i fängelse. De minsta bröderna är de svagaste lemmarna i Kristi kropp, säger Augustinus. Det vi gör mot dem gör vi mot kroppens huvud, Kristus.

Domaren kräver inte något orimligt. Det är ingen teologisk tentamen eller ens ett katekesförhör som väntar, inte några asketiska konststycken. Allt är samlat i kärleken och barmhärtigheten. Utan kärleken är också tron utan värde. ”Vid vårt livs afton skall vi dömas efter kärleken”, säger Johannes av Korset.

Alla som hör detta evangelium blir fullkomligt jämlika. Alla mänskliga olikheter blir oviktiga. Makthavare och småfolk, påvar och lekmän, alla ställs inför samma dom. Titlar och samhällsställning, intelligens, bildning och anseende är utan betydelse. Det är inte fråga om en eller annan kärleksgärning. Domen avslöjar människans avgörande inriktning, om hon levt för sig själv eller för sin nästa, vilket betyder för Kristus.

Människan kan inte använda detta evangelium för att döma någon annan. All dom har Fadern överlåtit åt Sonen, åt honom ensam. Inte ens kyrkan har dömt någon människa till evig förtappelse. Detta evangelium har ibland kallats de sekulariserades evangelium. Här står ju ingenting om varken tro eller om att gå i kyrkan. Men ingen kan i beräkning utföra barmhärtighetsgärningar och sedan förvänta sig den himmelska lönen. Alla blev förvånade.

Vad skall vi då göra? - Det vi gör i detta nu. Lyssna till och ta emot detta evangelium! Den yttersta tiden har redan brutit in. Domen börjar redan nu, när människan lyssnar och lyder, eller stänger till sina öron och fortsätter som om hon ingenting hört. Evangeliet om den yttersta domen väcker en hälsosam gudsfruktan. Men den som lyssnar rätt blir inte modfälld. Det är den feges utväg. Evangeliet lyfter sinnet. Sikten klarnar. Människan anar att hon är eftersökt och ansvarig för sitt liv. Domaren är vår Herre Jesus Kristus.

Evangeliet ger ingen statistik om den slutliga framtiden. Det anges inte hur många som står på ena eller andra sidan. Evangeliet har människan fått för att lyssna till, lyssna med hjärtats öra och fullborda i handling. Domen fälls redan nu, när människan lyssnar och lyder, eller stänger sina öron och glömmer det hon hört. Evangeliet om den yttersta domen lyfter människan ur mörkret och in i ljuset. Den hälsosamma gudsfruktan öppnar för den befriande insikten, insikten om Guds barmhärtiga omsorg om sina barn, att Gud med svartsjuk kärlek frågar efter varje människa och hennes gensvar. Så dyrbar är människan i Guds ögon.

I evangeliets domslut är allt oväsentligt bortskalat, endast kärleken räknas. Andra domar och bedömningar faller bort. Både domen över mig själv och över andra. Kristi dom över människans gärningar är samtidigt en dom över hur hon lyssnat och tagit emot nåden. Kyrkan lär oss att ”Kristus skall döma människan i enlighet med hennes ja eller nej till nåden.”

Amen.